*djup suck*

Vad ska man säga. Säsong efter säsong, samma visa. Det börjar bli tröttsamt det här med att falla samman. Ett långt utdraget fall som inte tycks ha något slut. Det finns fan inte en chans att vi får behålla Robin van Persie efter sommaren. Varför i helvete skulle han stanna i en klubb som inte vinner någonting eller ens tycks vilja göra något för att ändra det? Inte när han är i sitt livs form, en sån håller ju inte hur länge som helst.

Matchen.. Swansea förtjänade att vinna, så enkelt är det. Inga ursäkter. (Skador? Det är knappast något nytt, köp nya spelare då för helvete!) Swansea var bra, och spelade Arsenal-fotboll, fast på ett lyckat sätt till skillnad från Arsenal, som inte ens kom igång riktigt.

Robin var tillbaka efter semestern. Tog fyra minuter innan han gjorde mål efter att ha fått en perfekt pass från Arshavin. Så långt var allt bra, men strax efter så stampade Ramsey (som var usel under matchen) en Swansea-spelare på hälarna och trots att Szczesny hoppade åt rätt håll så kvitterade Swansea me straff.

Var intensiv fortsättning på halvleken. Även om Arsenal inte direkt släppte in Swansea så tog de bannemig för sig. Spelade respektlöst och förtjänade poäng. I andra halvlek när de satte 2-1 målet så satt jag bara hjälplöst och argt och tänkte att det för bövelen inte fanns någon anledning att de inte skulle ha den ledningen.

Arsenal blev bara sämre och sämre. Backlinjen var minst sagt bekymmersam och det är iofs inget nytt, men ännu ett bevis på att utan Vermaelen är Arsenal skit. Han behövs där bak. Styra upp. Han tar tag i saker, det är ett helt annat lag med honom.

Walcott var - med flesta av våra spelare - inte mycke att hänga i julgranen under matchen, men i 68:e minuten kvitterade han. Man hann inte ens fira klart innan Swansea gav svar på tal och satte 3-2.

Och det var helt rättvist.

'Magiskt' och 'som skriptat' var kommentarer som beskrev matchen efteråt. Kunde seriöst inte bli mer perfekt. Stora segrar är trevliga, men det behövdes verkligen inte. Hade Henry kommit in och så gjort hattrick hade det varit för mycke. Det här var bara så fantastiskt RÄTT.

Tydligt att Wenger bestämt sig för att satsa på FA Cupen i år. Inga reserver, utan bästa spelare möjliga. Undantaget var Robin van Persie som är bortrest på förförtjänt liten semester med familjen, men annars tog man var man kunde. Med skadade och sjuka spelare fanns det visserligen inte många alternativ till ynglingarna Oxlade-Chamberlain, "Iggy" Miquel och Coquelin (såklart), men det är knappast negativt alternativ. (Squillaci därimot.. ehm.)

Thierry Henry började som väntat på bänken. Chamakh och Arshavin startade, men från dem fick man ungefär vad man alltid får. Ryssen var dock lite mer angelägen än vanligt. Liten eld i baken, och han ville mycke, men det betalades med mycke lite. Ramsey, som inte heller varit någon framgång senaste tiden, envisades med att skjuta högt utanför vilket verkar ha blivit en vana för honom. Jag vet inte om han glömt vart målet är.

Chamakh. Hm, jo. Vill inte sparka på hans livlöst liggande kropp, men låt mig bara nämna att han sköt utanför när han stod två meter framför öppet mål.

Det var en medioker första halvlek utan målchanser att tala om. Leeds gav praktiskt taget ingenting framåt, men Arsenal hade allt för svårt att ta sig igenom deras försvar. Såg bättre ut andra halvlek, men vi behöver verkligen inte omspel. Publiken började bli otålig. In med Henry!

67 minuter in i matchen bytte man ut Chamakh och Ox-Cham mot Walcott och Henry. Jävlar vilken stämning det var på Emirates och fotoblixtarna gjorde tv-bilden glittrig. Redan här var kvällen räddad. Det var STORT.

Vi blev snabbt påminda om Arsenals storhetstid. Jag menar inte bara det faktum att vi nu hade den store tillbaka på plan, men sättet han spelar. Intelligensen. Tänkandet som så tydligt och enkelt pågick där han var på plan. Vi brukade ha många spelare som fungerade sådär. Varför verkar vara nuvarande grabbar spelmässigt så mycke dummare??

Efter 12 minuter på plan sköt Thierry Henry - vår nya nummer 12 - det 12:e målet mot Leeds, med 12 minuter kvar av matchen. Ett fantastiskt skott. Henry blev liksom publiken hysteriskt glad och sprang rakt i armarna på Wenger. Tårarna var inte långt borta för mig. Det var så jävla vackert alltihop.

Szczesny fick avsluta med en fin räddning, men 1-0 slutade matchen. När signalen kom höjde Henry armarna i luften och efteråt verkade han vilja krama alla. Han tog en stor risk när han återvände. Spelar nästan ingen roll vad som händer efter det här, den här comebacken har redan betalt sig i ett fantastiskt minne för livet :')

Vill också tillägga..

Det var en kul tempofylld första halvlek. Arsenal hade tryck, och tog efter 19 minuter ledningen med ett nickmål från omarkerad Koscielny. Arsenal hade fler bra lägen, men de togs inte tillvara och i andra halvlek vände Fulham på steken.

Arsenal kom aldrig riktigt igång efter pausen och en kvittering låg länge i luften. Szczesnys snabba reflexer lyckades rädda oss en stund, men det blev tyngre när Djourou fick ett löjligt andra gula kort och åkte ut blev det för mycke.

85 minuter tog det, men Fulhams mål kom tillslut. De hade absolut förtjänat den där poängen, det kan man inte säga något om, men ytterligare ett mål kom på övertid, och i slutändan är det delvis domaren vi kan tacka förlusten för. Han stod inte ens på rätt sida för att se ordentligt när han gav Djourou den andra varningen som inte borde varit en varning. Det hela var orättvis och urfånigt, och kostade oss kraft och poäng. Så suckigt när det ska behöva vara såhär.

En annan vi kan tacka är Sebastien Squillaci. Ursäkta men va fan tänker man när man rensar bollen som han gjorde innan ena målet?? Troligtvis tänker man inte alls, och försvars-instinkterna funkar uppenbarligen inte som de borde hos den snubben.

På tal om kraft. Vi har problem för tillfället. Eller rättare sagt så ser man tydligare de problemen vi haft hela tiden, först och främst tunnheten på truppen. Det är inte många som egentligen duger till att starta, så de bättre spelarna får dra väldigt tunna lass. Tydligaste exemplet är nog Theo Walcott. Han har haft en jättebra säsong, sin bästa i klubben, men senaste matcherna har han rent ut sagt varit kass. Inte bra till mycke alls, men det har uppenbarligen att göra med att han är sliten. Det bästa skulle varit att låta honom starta på bänken några matcher. Lite vila, och bra vapen att kasta in senare i matchen då hans snabbhet skulle kunna göra skada. Men vem ska starta istället? Rosicky eller Benayoun? Ehm.
Vad vi behöver är rotation. Problemet är bara att vi ju för fasen inte har tillräckligt bra spelare för att kunna göra det på vettigt sätt och nu tar det ut sin rätt. Behöver få spelare tillbaka!

Några punkter..

En bra sista fotbolls-dag på året på alla vis. Om man är Gooner i alla fall, hehe. Tre poäng för oss, medan konkurrenterna över oss i tabellen fick skitresultat. Började med stor skräll när Blackburn slog Man United med 2-3! De började med en 2-0 ledning, United tog igen två mål men sen lyckades faktiskt Blackburn göra ytterligare ett mål och kammade hem matchen. På Nyårsafton och Fergusons födelsedag och allt! Skadeglädjen hade inget slut när jag hörde.

När övriga resultat plingade i rutan under Arsenal-matchen var det inga större överraskningar. Drogba satte en straff så Chelsea, som därmed tog ledningen mot Aston Villa. Tottenham ledde med 1-0 mot Swansea. Men när matcherna var över och vi fick summeringen av vad som pågått tog skadeglädjen över igen. Villa hade lyckats vända matchen, gjorde tre mål och tog hem 3 poäng mot Chelsea, och Swansea reducerade till 1-1 mot Tottenham. Fantastisk omgång. xD

Inför mötet med Queen Park Rangers så handlade mesta snacket om Thierry Henry såklart (Inte på bänken ännu, lite pappersarbete kvar.) och om Robin van Persie skulle lyckas göra två mål och slå rekordet, 36 mål gjorda på ett kalender-år. Det gjorde han inte. Chanserna fanns, men de ville inte riktigt sitta, men med sitt mål slog han i alla fall klubbrekordet med ett 35:e (Var även Arsenals 50:de mål totalt för säsongen).

Målet kom först i andra halvlek, trots att Arsenal styrde matchen och hade många chanser att sätta bollen i mål innan dess. Man frågade sig om kanske inte rekord-pressen satt i huvudet på Robin, som hade problem med lägen han annars skulle sätta, men det är ingen ursäkt för de andra, och vissa andra faktorer spelade roll antar jag.

Att Arshavin startade istället för Gervinho var en sån. Ryssen var meningslös första timmen, MEN den saken han gjorde rätt för dagen gjorde han jäkligt rätt. Var nämligen han som lade fram bollen perfekt till Robin innan målet så..

Mer domar-problem i denna matchen, denna gången med Martin Atkinson. Åter igen var Vermaelen den som fick lida då han plötsligt, obegripligt fick gult kort. De 2 situationerna man visade i efterhand förtjänade mycke riktigt ett gult kort, problemet var bara att de involverade Koscielny, inte Vermaelen. Shit happens huh? Ingen bra dag för Verma som sen fick kliva av planen efter att ha haltat illa en stund. Skadan är tillräckligt allvarlig för att han inte ska vara tillbaka nästa match i alla fall :S

Efter målet blev Arsenal mer besvärade och hade inte samma spelövertag som tidigare. QPR hade faktiskt lite jobbigt tryck ett tag, men det var inget Szczesny och grabbarna inte kunde kunde stoppa och det blev ett fint sista resultat för 2011 :)

I alla fall på lån i två månader, hehe. Har ju tränat med oss under uppehållet i amerikanska ligan och vi har det ju lite tufft på forward-fronten - Dåligt med backup för Robin, Gervinho och Chamakh beger sig snart iväg för att spela afrikanska cupen :P - så det kom knappast som en överraskning, men glädjande ändå.

Såklart inte "gamla Henry" vi får tillbaka. Han var ju inte ens den Henry när han gick, så man förväntar sig knappast några mirakel, men viljan att göra bra ifrån sig är förhoppningsvis en kick. Heck, bara ett eller två mål skulle vara bättre än vad "vissa andra forwards" åstakommit senaste halvåret.

Om inte annat så är hans vistelse hos oss nog bra för de andra spelarna :)

Strejk i tunnelbanan i London rörde till det lite så man flyttade den här matchen 24 timmar, vilket satte den lite dumt på vardag klockan fyra. Fick farsan att akut hämta mig från jobbet. Hur smidigt och snabbt det än gick så var det omöjligt att hinna hem i tid till Gervinhos mål, 8 minuter in i matchen. (Yay för Arsenal-appen med audio:)

Det var allt Arsenal fick, trots spelövertag och massvis med chanser. Wolves fick till ett turmål i slutet av första halvlek (Enda gången Szczesny hade något att göra typ, men det var omöjligt för honom att sträcka sig tillräckligt för att nå skottet.) Hemmalaget lyckades inte vända matchen och det fick räcka med ett poäng.

Inte roligt förstås, och frustrerande då Wolves är ett lag som man räknar med att ta. (De hade trots allt inte ens gjort mål mot Arsenal i London sedan 1984) För en gång skull berodde det i alla fall inte på inkompetenta forwards eller att man inte försökte. Arsenal spelade bra, men omg, Wolves måkvakt Hennessey var absolut lysande.

Övriga i bortalaget kämpade på duktigt, speciellt efter att man tvingades till tidigt byte och sedan fick en man utvisad, men det är gubben i målet de har att tacka.

Frustrationen var tydlig hos många Arsenal-spelare. Kanske inte lika mycke över att det stod 1-1 som över domare Attwell, som var kass. (Skyller inte resultatet på honom, han hjälpte verkligen inte Wolves på något sätt heller. Han var usel över lag. Röda ska absolut överklagas.) Jag oroade mig speciellt över Vermaelen som grälade med Attwell ett antal gånger, och tydligt visade vad han tyckte när han slog med fingret mot tinningen i gest efter konfrontation. Att backen hade rätt gör ju ingen större skillnad när det är domaren bestämmer.

Jaja, så kan det va ibland.

Och några små punkter..

Kommer :)

Kommer :P

Champions League dragningen var idag. Av alla lag Arsenal kunde få möta så var Milan the big thing, det som man kanske "fruktade". Så självklart blev det dem. Duh. Men det handlar ju om att bästa laget ska vinna, och vi har besegrat dem förr så BRING IT ON!

Minst sagt den mest intressanta matchen. Och låt oss alla skadeglatt skratta ännu en gång åt bristen på Manchester lag. wohaha!

Och på tal om Manchester-lag. Förra Premier League omgången var glädjande för oss, då Manchester City förlorade mot Chelsea och därför inte kan slå vårt unbeaten-rekord (om man nu fruktade att de skulle göra det. Liite ska erkännas :P) Att Clichy blev utvisad och Nasri satt på bänken ännu en match var förstår bara ett litet skadeglädjande plus i kanten (Dom kan ju trösta sig med sina extra pengar). Inte för att man vill att Chelsea ska segra heller, vi jagar ju efter dem för top 4 placering, men man får koncentrera sig på det positiva ;)

Mindre positivt är att Santos, som åkte på en smäll mot Olympiacos, blir borta några veckor. Fuck fuck fuck. Snubben har varit riktigt bra. Vi har inte råd med sånhär skit! :P Uppdateringarna om Wilshere är i alla fall lovande. Beräknas kunna va tillbaka i mitten av Februari, vilket låter bra inför slutspurten av säsongen :)

Avslutar med de statyerna som sattes upp utanför Emirates under 125-års firandet. Tre stycken. Managern Herbert Chapman (1925-34), Arsenal-legenden Tony Adams (perfekt pose för fåglarna;) och the one and only Thierry Henry (pose från när han gjorde mål mot Tottenham, fuck yeah, hehe) Adams är inte mycke för att se tillbaka, men Henry var på plats när man avtäckte. Fällde till och med en tår eller två, aww.

Man City borta som gäller på söndag. Minst sagt viktig match!

Arsenal firar 125 år, firandet i full gång på Emirates, legender på plats. Everton vill inte släppa till, men Robin van Persie får tillslut till ett fantastiskt volleymål i 70:de minuten - med hjälp av fint inlägg av Song - och räddar dagen på spektakulärt sätt. Szczesny kysser kaptenens sko efter matchens slut. Alla glada.

Själv satt jag på Max med siss, Jimmy, Marie och Magnus efter en dags julshopping, och missade alltihop.
Så kan det va ibland :)

Arsenal var obesegrade genom gruppspelet så visst hade det varit kul om vi hade vunnit denna matchen också, men egentligen spelade det ingen roll. Vi hade redan vunnit gruppen, ingenting att spela för, och även om Arsenal absolut inte lade sig platt på rygg och lät sig köras över med ynglingar i spetsen så säger det sig själv att det krävs extra energi som Arsenal inte hade att besegra ett lag som i sin tur faktiskt hade chans att gå vidare och därför gav allt.

Det hjälper ju förstås inte när man inte har forwards som kan göra mål *host*Chamakh*host* och .. ja, extra-målvakterna vi har att dras med när inte Szczesny spelar.

Okej, ska va rättvis. Fabianski klarade sig hyfsat första 20. Blev rundad och Olympiacos tog ledningen i 18:e, men han har sett värre ut liksom. Men så offrade han sig i en situation, verkade fucka upp knäet och fick bäras ut. Mannone tog hans plats, och hjälpte Olympiacis till 2-0 när han av någon anledning försökte spela bollen istället för att ta den med händerna som en normal jäkla målvakt. I slutet av matchen - när alla Arsenals byten var gjorda - såg det ut som om Mannone sabbade axeln och vi skulle få spela med utespelare i mål. Såg nästan fram emot det..

Det är i såna här matcher man påmins om hur jävla tacksamma vi ska vara över att vi har Szczesny i Arsenal. En ung, men seriöst SKITBRA målvakt. (För att inte tala om underbar personlighet.) Tänka tillbaka på mörkare mardrömslika tider då vi hade Almunia, Fabianski, Mannone, och halvpensionerad Lehmann att räkna med. Never again!!

För att inte vara en direkt ful match så gick det hårt till. Första halvleken hade den där båren bärts in tre gånger, en för Fabianski, en gång för Olympiacos-spelare och en gång för Coquelin, som fick fruktansvärt ont, men som tur är kunde spela vidare. Sån tur hade inte Santos, som bars ut i början av andra halvlek och nu måste operera och beräknas vara borta i tre månader :(

Benayon fick till en underbar träff och gav oss ett mål i matchen, men Mellberg & Co. kämpade för att hänga kvar i Champions League. Såg ut att lyckas under lång stund - det där 3-1 målet i slutminuterna skadade inte - men tyvärr så hängde det på andra resultat i matcherna som pågick samtidigt. Tyckte lite synd om dem när de fick reda på resultatet. De besegrade Arsenal, men hade ingen anledning att fira :I

Tyckte som sagt synd om Olympiacos, men jag skrattade gott åt andra reslutat i omgången. London-lagen Arsenal och Chelsea gick vidare. Manchester-lagen? Not so much xD

Gick bra för Wigan första minuterna. Hemmalaget lyckades samlat komma upp på Arsenals planhalva, där det i och försig liksom sa stopp då det inte fanns mycke till spelalternativ där framme, men det såg piggt ut. Szczesny höll på att hjälpa dem ta ledning då han släppte ut bollen farligt, vilket under första halvtimmen var matchens bästa målchans.

Jag vet inte riktigt hur Artetas mål gick till. Hur skottet kunde gå hela vägen. Visst, det var ett hyfsat skott, men det sköts långt utanför målområdet och målvakten hade till och med händerna på bollen. Borde verkligen ha kunnat rädda där och kan nog inte ens skylla att hans försvar inte ens var i närheten av positionerna de borde varit.

Det var de inte heller när 2-0 målet satt. Kanske var Arsenals första lite turligt, men om man trodde att Wigan ännu hade en chans ändrade Vermaelen oddsen på det inom någon minut med en nick. Arsenal fick hörna och våran pålitliga mittback gjorde mål andra matchen i rad. Wigans försvar var inte med över huvudtaget.

Minst sagt uppförsbacke för hemmalaget, och det bjöds inte direkt på fantastisk fotboll efter detta. Pausvilan kom och gick, och andra halvlek var bara ännu tillfällen för Arsenal att försöka göra mål och undvika att dra på sig skador.

Assist-kungen Gervinho satte Arsenals tredje, medan Robin jagade - och fick hjälp på traven med - att kunna slå Thierry Henrys rekord i flest mål för ett kalender-år.

Var en mycke osjälvisk Walcott som släppte bollen bakåt till holländaren, som med detta satte 14:e målet på 14 omgångar (Mer mål än vad Wigan producerat sammanlagt med sina 12 denna säsongen.) och sitt 32:a mål för i år. Robin van Persie närmar sig Henrys klubbrekord på 34 mål som sattes 2004 (Ska tilläggas att Henry gjorde sina mål under 39 matcher. Robin har bara spelat 31 matcher än så länge.), och liga-rekordet på 36 mål. Vår kapten är den femte spelaren i Priemier Leagues historia som gjort över 30 mål på ett år. Just puttin' it out there ;)

Såg verkligen inget vidare ut för Wigan. Regnet öste ner, spelarna fick knappt låna bollen, Arsenal-fansen ägde stadion med sång medan hemma-fansen tidigt drog sig hemåt. Dessutom gled de för en stund ner på sista plats i tabellen.

Good times, hehe.

Vill även tillägga..

Ute ur ligacupen. Hela världen? Kanske inte, men en titel mindre vi har chans på. Tycker mest synd om ynglingarna som spelade riktigt bra fotboll - bättre än City - och förtjänade att gå vidare.

Problemet låg i att det inte blev något mål. För det första så visade Ju Young Park åter igen varför vi ifrågasätter vad han gör i Arsenal. Och så har vi Chamakh, som helt enkelt inte är bra. Ska ha ryktats om att han var sjuk, och han gick runt och harklade och hostade, men om det var så farligt att han inte kunde ge allt så ska han inte vara där (Backups någonstans? Inte? Hm.). Inte bara det att han inte gör mål, det frustrerande är att det aldrig ser ut som om han ens vill vara där. Självförtroende mer än form som saknas? Vilket får mig att sakna Bendtner. Dansken missade la kanske mer än vad han gjorde mål, men det berodde aldrig aldrig på brist på honom själv, och bollen satt ju faktiskt i nät då och då.

Gervinho och Arshavin skickades in framåt slutet för att försöka få till nåt, men City gjorde mål i 83:e och vann med detta matchen. (Vi var SÅ NÄRA att kunna nicka in ett i sista minuten! Gah!)

Men med det negativa ur vägen så såg det som sagt bra ut och det var en kul match. Arsenal pressade mycke, och hade många fina lägen. Alex Oxlade-Chamberlain - vår och Englands framtida storstjärna - hade så mycke i sig. Fan vet vad han hade kunnat prestera om han bara hade mer kapabla forwards med sig i laget den här kvällen.

Francis Coquelin och Frimpong imponerade på mittfältet, men det blev inte direkt Frimpongs lekande med Hargreaves som folk snackade om efter matchen, utan vad som hände mellan honom och Nasri.

Samir Nasri tillbaka på Emirates efter att han lämnat oss. I presskonferanser innan så sa Wenger att han hoppades att det inte skulle buas (Kanske det var en påminnelse? Inte för att det behövdes någon;) men man blir liksom inte så populär om man lämnar klubben för pengar, och det visade Arsenal-fansen genom att bua högt varje gång han fick bollen genom hela matchen, och sjunga hans NaNaNa-låt med lite ändras text. Wenger sa efteråt att det nog var kärlek som gjorde det, vilket många himlade med ögonen åt (Det är hat!), men jag förstår vad le boss menar. Nasri var populär och älskad i Arsenal. Han lämnade oss för pengar och gnällde bittert på oss. Finns det något värre svek? Fuck him. Jag önskar honom inget ont, men buande förtjänar han och det får han leva med.

I alla fall, Frimpong är inte bara Arsenal-spelare, utan också ett av de bittra fansen. När Nasri lämnade klubben var han mycke öppen med om vad han tyckte om saken (girighet. Jag älskar Frimpongs frispråkighet och hoppas det inte bara är en ung-och-dum grej, hehe) och under- och efter att matchen var slut så utbytte de båda ord på plan, vilket sen excelererade i spelartunneln. (Var rykten om att Nasri skulle ha måttat slag mot Arsenal-spelaren, men den delen är nog överdrift) Inga anmälningar gjordes, ingen av spelarna straffades. Wenger hade ett ord med Frimpong efteråt, men tydligen om målet och inget annat, hehe.

Jaja. Mindre matcher att koncentrera sig på, det är kanske inte helt fel, om man ska va positiv.

En extra punkt..

Kommer :I

Lagen spelade första halvlek ungefär lika bra. Dortmund började bättre, men Arsenal tog över mer och mer. Skadade ju inte (eller, just vad det gjorde) att bortalaget hade två man utbytta redan innan första halvtimmen. Ena fick en olycklig smäll på käken från Vermaelen och en annan fick smäll på benet. Rena skära olyckshändelser.

Målen kom först i andra halvlek. Båda Arsenal-målen var från Robin van Persie (vem annars??), trots att han annars var rätt osynlig i matchen, men andra spelarna inblandade ska absolut inte glömmas.

Song stod praktiskt taget för första målet då han spelade sig igenom försvaret med tvåfotsdribbling och sen spelade in till kaptenen. Han är knappast snubben som man förväntar sig att se sånt ifrån. Imponerande :)

Andra målet kom från hörnläggning, framåt slutet av matchen. Bollen gick via Vermaelen till Robin som stod precis rätt framför målet och enkelt kunde ge oss 2-0 ledningen.

Arsenal-försvaret var riktigt riktigt bra, mot ett starkt lag. Enda negativa egentligen var slarvet som gav Dortmund ett mål i övertid, men det bara två tilläggsminuter och det fanns inte tid för bortalaget att vända matchen.

Arsenal vidare som gruppvinnare. En match kvar för några av grabbarna att träna lite ;)

Vill även tillägga..

Var exalterad inför denna matchen efter det evighetslånga 2 veckors uppehållet. Det var ingen imponerande storseger direkt, men Arsenal var utan tvekan laget som förtjänade att vinna och det var inte mycke att snacka om.

Mertesacker tillbaka i startelvan, tillsammans med Vermaelsen, men det kunde ha blivit kostsamt för oss. Tysken är tyvärr en svag länk i Arsenal, och gjorde en del misstag, varav ett av dem ledde till att Norwich tog ledningen efter en kvart som Arsenal dominerat. Situationen borde inte ha varit en möjlighet, Mertesacker var först på bollen, men han underskattade totalt Norwich-spelaren han hade med sig i ryggen. Suckigt.

Men Arsenal var bättre laget och Norwich kunde inte hålla emot allt för länge. Walcott lurade sig förbi Norwich-spelare och spelade sen fram boll längt marken som det bara var för Robin van Persie att peta in. De firade målet med golfsving :)

Russell Martin är främsta anledningen att Arsenal inte gjorde fler mål i första halvlek. Han var som extra-målvakt för Norwich, och räddade sitt lag ett flertal gånger. Mest tydliga var när Walcott fick till ett perfekt skott rätt mot mål och Martin dök upp i sista stund. De hade tur när bollen studsade iväg, det kunde lika gärna ha blivit självmål.

Med det sagt så var Martin dock också anledningen att Arsenal gjorde sitt andra mål. Han tappade bollen och pang bom så hade Robin nätat, satt sitt 13:de mål för säsongen och gett Arsenal ledningen.

Norwich kastade in spelare som kunde ta dem framåt, och det var tappert försök, men några fler mål blev det inte.

Seger-tåget fortsätter tuffa på :)

Gah, jag saknar Wilshere. Här är en trevlig video där han lovar att stanna i Arsenal för evigt, hehe ;)

Och en annan video där det är uppenbart vad han sysslat med under skadeperioden, hehe. Stackars Szczesny har förlorat två första av sina utmaningar såhär långt, och det blir bara roligare för varje gång, haha ("What is Szczesny doin'!?")

Många viktiga segrar bakom oss nu nu, men jag har väntat på en som den här. En säker, bekväm seger där allt bara rullar på och där vi aldrig är hotade på något sätt. Det här kändes riktigt riktigt fint.

Spelarnas självförtroende tydligt starkt efter senaste tidens framgångar och det är en helt annan sammanhållning i laget än vad vi sett, vilket är helt underbart. Det är som de stora svarta orosmolnen blåst iväg.

Robin, som startade på bänken under veckans Champions League-match, var nu tillbaka i startelvan och det var Vermealens jobb att hålla upp backlinjen medan Mertesacker satt vid sidlinjen. Det var dom två som gav oss ledningen.

Första målet kom i 21:a minuten. Walcott testade skott på målvakten, bollen studsade åt sidan och där kom kaptenen. 1-0. Framåt slutet av halvleken körde holländaren bakåtpassning in till the Verminator och vi hade 2-0 efter första 45 minuterna.

Ett effektivt Arsenal mot ett West Brom som nog inte fick till ett enda vettigt avslut. De var inte riktigt lika utspelade i andra halvlek som i första, men det handlade kanske mer om att Arsenal då drog ner på tempot och kopplade av. Inte på ett såntdär sätt där även koncentrationen går åt pipsvängen och vi riskerar att tappa ledning och alltihopa, utan på ett vis där Arsenal fortfarande höll i matchen, men kanske inte dominerade lika tydligt, för det behövdes liksom inte mer.

Blev ett mål till i alla fall. Arteta som målskytt, men det var åter igen Robin van Persie som stod för assist. Underbar banner som satt uppe i stadion kunde inte sagt det bättre; "We don't need Batman, we've got Robin". Brilliant!

Två små punkter..

Kommer.

Jeezus fucking christ, vilken match!!

Vad som annars mellan de här två lagen brukar vara en tillknäppt försiktig historia var nu som ett öppet sår som bara gav och gav direkt från start. Det var målchans i typ vaenda anfall, på båda håll. Började med stor fördel för Chelsea, Arsenal's försvar hade stora problem att hålla upp, men Arsenal kom snabbt in i det och var minst lika farliga på andra sidan plan.

Det var dock Chelsea som gjorde första målet i trettonde minuten, och det var inte försvarets fel. Det var ett bra anfall helt enkelt. Efter det hämtade matchen andan lite, men Gervinho assisterade fram till Arsenals första mål i 38:de. Chelsea var dock farligare och Terry satte 2-1 efter hörna precis innan paus. Man frågade sig om de inte hade greppat matchen med det här.

Fanns en del att bekymra sig över som Gooner. Det var inte bara försvaret som var lite rackligt, utan även kantspelet, speciellt på Santos kant. Kosielny spelade skitbra, men över lag höll inte backlinjen ihop något vidare och låg fel. Frågan var om det kanske inte skulle rinna iväg nu. Chelsea hade inte förlorat en enda match hemma och med våra svagheter där ute så såg det ut som om ett steg fram kanske bara skulle leda till två tillbaka.

Turligt nog så var detta inte något som våra spelare verkade fundera över, och vi var inte de enda med problem bakåt.

Andra halvlek satte igång och inom 55 sekunder hade Arsenal haft två solklara målchanser och visade att det här fanimej inte skulle bli enkelt för hemmalaget. Några minuter in så passade Santos på att göra sitt första ligamål någonsin! 2-2

Precis efter det hade vi oerhörd tur när Szczesny sprang ut mot Chelsea-spelare och domaren mirakulöst visade gult kort och inte rött. Hade vår målvakt visats ut efter den situationen hade det inte funnits något att ifrågasätta direkt - Szczesny twittrade efteråt att han inte fattade att han faktiskt fick va kvar, hehe - men ibland får man ha tur.

Jag har inte mycke respekt kvar för Ashley Cole, men hans skicklighet på plan är svår att ifrågasätta. Idag blev han dock totalt utspelad av våran lilla Theo. Walcott var på lysande spelhumör. Va mycke glad för honom - och galet exalterat för mig - när han i 55:e spelminuten lyckades behålla bollen medan han snubblade sig igenom Chelseas försvar och gav oss ledningsmålet med hårt skott. Najsigt!

Arsenal var så mycke bättre i andra halvlek. Fortsatte spela bra framåt, på ett lungt och sansat sätt (Wenger inte lika cool på sidlinjen, haha. Så det ska vara.). Den coola attityden blev så mycke tydligare då Chelsea blev mer och mer frustrerad. Bakåt höll de inte tätt, anfallen blev mer och mer stressade och deras publik var uppenbart missnöjda med vad deras lag höll på med på plan. Spelarna var tjuriga och började med barnsligheter. Vid ett tillfälle så tjafsade och knuffades Ivanovic med Robin. Kaptenen gav sista putten och Chelsea-spelaren föll melodramatiskt till marken. Skrattade gott åt det rättvist gula kortet för filmning.

Tiden tycktes gå enormt sakta framåt slutet ska man säga. Enormt rolig match, men vad hjälper det i slutändan om man åker på förlust? I fotboll så kan 20 minuter kännas som jävligt lång tid.

Plötsligt gjorde Chelsea mål igen. Ren träff av Mata. Fantastiskt avslut.

Men vi hade verkligen allt på våran sida, även det lite glatta gräset och Terry, som halkade till, och förlorade bollen till Robin! Holländaren vände spelet, kom ensam mot Cech och BAM, 3-4 till oss. Sportjournalisterna började med ens fundera på lustiga 'fall' och 'slip' rubriker, wohaha xD

Vet inte riktigt varifrån domaren fick 4 tilläggsminuter, men det var ingen fara. Arsenal var stabila. Chelsea förlorade mest massa bollar. Kunde inte bli mer perfekt välförtjänt avslut än med hattrick av Robin van Persie, något som vi inte sett borta mot Chelsea sedan Kanu gjorde det för över 10 år sedan. Så jävla vackert.

Fantastisk match. Galet! Mer underhållande än såhär blir det inte :)

Canal+ visade i vanlig ordning Man United's match istället, men audio fick gå. Bara vetskapen att Vermaelen var tillbaka på plan igen var tillräckligt för att göra mig glad, även om jag inte kunde se det. Han är mycke saknad. Blev lite nervöst när han var tvungen att bytas ut i slutet, men han twittrade efteråt att det bara handlade om kramp.

Knappast konstigt att han fick kramp. Inte bara på grund av att han inte spelat på ett tag, men matchbilden blev så mycke mer intensiv än man väntat sig. Intensivare än vad många av ynglingarna i Arsenal's startelva nog någonsin varit med om.

Mycke tight första halvlek, och Bolton - som nog var bättre laget såhär långt- tog ledningen i början av andra. Arshavin, den mest erfarna av våra spelare, var dock inte sen med att ta igen. 1-1.

Kunde gått åt vilket håll som helst, men en timme in i matchen så gav Young Park oss ledningen med sitt första mål någonsin i Arsenal-tröja. Jakten fortsatte från Boltons sida, men de lyckades turligt nog inte vända på steken.

Ligacupen rullar vidare för Arsenal. Vi är vidare, och för en gångs skull behövde man inte Robin för att uppnå något.

Det går bra nu. Är la kanske inte riktigt top-4 hot än, men fan asså, från att ha varit och krälat nere på botten börjar det kännas riktigt jävla trevligt.

Blev en finfin 100:de Emirates-match hemma mot Stoke. I vanlig ordning tack vare Robin van Persie. Såklart! Fast han började på bänken. Det var Chamakh och Gervinho som skulle jobba hem det här åt oss på topp. Den ena av dem gjorde i alla fall sitt jobb.

Arsenal höll i matchen nästan rakt igenom. Onödiga undantaget var sista kvarten på första halvlek. Efter att Gervinho gjort ledingsmålet tappade våra gubbar fart (Fattar inte varför det ständigt blir så!?) och det blev inte direkt bättre efter att Crouch fick in 1-1 efter fast situation. Från att ha varit klart överlägsna första halvtimmen såg Arsenal vilsna ut. Hade kunnat gå illa! Men när de kom tillbaka efter paus hade de samlat sig igen.

Man bytte in Robin ganska tidigt. Han och Gervinho visade tecken på bra sammanbete inte bara med ett utan två mål! Gervinho, som var kreativ genom hela matchen och hyllades av publiken när han byttes ut, spelade in till holländaren som satte bollarna i nät.

Stackars Stoke fick knappt röra bollen sista minutrarna. Det här kändes jäkligt bra.

Vill bara säga..

Det var en mycke jämn match på tråkigaste sätt. Lagen stod praktiskt taget och tryckte mot varandra på mitten av planen och det var mycke få målchanser. Marseille spelade hårt och vi fick inte mycke utrymme.

Det enda som egentligen satt hjärtat i halsgropen var när Jenkinson åkte på smäll, med tanke på att han redan själv är reserv och det inte finns något annat att komma med. Första smällen gick bra, han kunde fortsätta spela, men i andra halvlek åkte han på det igen och Djourou - som inte spelat på en månad - fick komma in i hans ställe. Jenkinson beräknas nu vara borta i alla fall två matcher. *suck*

Anyway, framåt slutet av matchen började det se aningens bättre ut för oss, men det såg in i det sista ut att bli oavgjort. Först i 92:a minuten tog Arsenal ledningen (Vi gjorde en United;). Ramsey som bytts in för att spela sista kvarten fick gott om tid framför mål och gjorde sitt jobb. Vilket jag sa att han skulle göra när han kom in, även om jag inte trodde det då, hehe.

Seger på bortaplan mot största hotet i gruppen. Sweet!

Och ytterligare några punkter..

Oj oj oj, vad skulle vi ta oss till utan Robin van Persie? The man. Snubben som håller oss uppe över ytan. 30 sekunder tog han på sig att ge oss ledningen. Med högerfoten och allt. Kanske borde Sunderland ha kunnat stoppa det hela, men de hade nog inte riktigt vaknat än.

Robin var het, och inom några minuter ytterst nära att chippa in ett absolut drömmål, men den studsade på bortre trolpen och tillbaka längst mållinjen istället för att gå in.

Första kvarten såg över lag väldigt bra ut för Arsenal, medan Sundersland spelade lättläst fotboll.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Våra grabbar blev mer stillastående, kanske lite för bekväma med ledning. Började drälla och passa i sidled, vilket aldrig är bra för oss. Sånt funkar fasen bara för lag som har försvar som kan hålla dem uppe och det har verkligen inte Arsenal, och det är inte heller sån fotboll vi håller på med.

Sunderland körde inte direkt över oss, eller tog över matchen, men de blev annat än ofarliga och det var Arsenal's eget fel, vilket gör det hela desto mer frustrerande. En halvtimme in och Sunderland fick frispark. Arsenal och fasta situationer går inte ihop och lägg då också till en expert-läggare som Sebastian Larsson. Vi var dömda. Seb fick till ett riktigt klassmål och det stod 1-1 i paus.

Vet inte vad som sas i omklädningsrummet, men det blev skärpning i andra halvlek och grabbarna tog tag i matchen igen. Spelet gick framåt, med fler och snabbare löpningar. Rosicky tog initiativ, löpningar och mer plats än vanligt. Var riktigt riktigt bra. (Förstår inte riktigt varför han byttes ut framåt slutet, och han var inte glad över det heller :P) En annan spelare som också impade var Arshavin när han kom in. Song därimot var inte på topp med sitt halvdana passningsspel.

Det blev bara jobbigare och jobbigare för bortalaget. De hade problem med forwards, or lack thereof. Bendtner fick inte va med för att han är utlånad av oss, men de verkade inte som om de var så intresserade av att använda sig av vad de hade. Dunno.

Trots att Arsenal tagit över stod det ändå fortfarande bara 1-1 när det återstod 10 minuter av ordinarie speltid. Då drog Robin till igen, och vi fick exempel på ännu ett lysande frisparksmål i matchen.

Ytterligare 3 stärkande och rättvisa poäng. Tack kapten! :)

Övriga punkter..

Sämsta ligastarten på 30+ år var det ja.. *suck*

Många verkade tro att Tottenham skulle leka med oss, bottenklubb som vi är med alla våra svagheter. Så var inte riktigt fallet. Vi höll faktiskt matchen långa stunder medan de inte kom någonvart. Men våra svagheter är alldeles för stora för att hanteras för tillfället. Svagheter som oförmågan att göra mål (Wenger's vattenflaska tog lite stryk över detta), något vi har levt med länge och säkert kunde hankat oss fram med hyfsat nu också om det inte var för att vi får massa mål emot oss på grund av det icke-existerande försvaret!

Hujeda mig.

Det säger rätt mycke om ett försvar när en målvakt som släppt in 16 mål i ligan såhär långt anses som en av de bästa spelarna i laget. En riktigt jävla bra målvakt, en av de få man kan räkna med. Om det inte var för Szczesny skulle den där sköra tråden vi hänger på troligtvis redan varit av.

Med det sagt så borde han nog tagit skottet som gav Tottenham segern, men ett misstag efter alla super-räddningar? Han klandrar nog mer sig själv än vad vi gör.

Tottenham tog ledningen i slutet av första halvlek, men det stod 1-1 redan i 50:de minuten. Ramsey hade en mycke taffligt och nervös första halvlek. Såg inte alls särskilt övertygande ut, men efter en stunds tryck från Arsenal, när Song spelade in bollen till honom satte walesaren den snyggt i mål där den hörde hemma.

Men ett steg fram och två tillbaka. Långt tillbaka, waay ner över stupet vi redan hänger och dinglar över. Sagna - inte bara 'en av' utan troligtvis den bästa spelaren vi haft senaste tiden - landade konstigt och vred foten på något vis. Tecknade genast byte där han låg vid sidan av planen och vred sig i smärtor. Det såg inte bra ut, och mycke riktigt kom senare rapporter om att han blir borta i månader. Förfärligt för oss.

Att va utan Vermaelen och Wilshere var tillräckligt jobbigt, och nu detta. För att inte nämna alla andra som hoppar fram och tillbaka från skadelistan. Vi har redan använt oss av lika många spelare som laget med mest antal använda spelare förra säsongen haft vid säsongens slut!

Tottenham gjorde sitt andra mål, och nästan ett tredje efter ytterligare skitdålig insats av vårat försvar, och tog hem 3 poäng trots inte allt för övertygande insats.

When it rains it pours.

Övriga punkter..

Kommer.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" var inte en mening som behövde yttras om London-resan. Vi hade tur med allt; vädret, hotell, tunnelbanan, mat. Framför allt - from my point of view - resultatet i matchen.

Även om det bara vad jag och Matilda som skulle se fotboll så följde hela packet - mamma, Gunilla och Maria - med till Emirates för att kolla in min sten (och inhandla present) för att sedan fara på shoppingtur. Vi möttes "inte riktigt" av samma utsikt som när jag var här för några år sedan. Emirates minst sagt bättre ut efter "Arsenaliseringen", hehe.

Läs fortsättningen av Arsenal 3-0 Bolton..

Audio som gällde igen, kvällen innan det bar av till London. Ligacup-matcherna är knappast bland de mer populära för tv-kanalerna att visa. Canal+ har rättigheterna men visar typ en eller två matcher per omgång och Man United går såklart före Arsenal i nuläget. *suck*

Tråkigt att ha missat två matcher på rad, speciellt när man inte "lärt känna" de nya spelarna, eller de yngre förmågorna som får sin chans i cupen.

Förutom spelare som Chamakh, Djo, Gibbs så körde Wenger i vanlig ordning med yngre oerfaret cup-lag. Jenkinson, Iggy, Coquelin, Frimpong, Ju Young Park, startade. Ozyakup och Ryo hoppade in i slutet. Men den stora snackisen blev Alex Oxlade-Chamberlain som imponerade stort. (Han fick extra applåder då han presenterades innan Bolton-matchen helgen efteråt pg av sitt spel i detta mötet;)

Shrewsbury tog ledningen och spelade hyfsat över lag, men Gibbs kvitterade strax efter och tog hem allt i andra halvlek med mål av Chamberlain och Benayoun. Inte mycke att snacka om. Trevlig seger och bra start på mycke bra vecka :)

Lite typiskt att den ENDA dagen jag någonsin - och rätt motvilligt - gått med på att jobba på en lördag så spelar Arsenal en tidig match. Inom "the gates of hell" - dvs på min arbetsplats - så är inte 3G uppkoppling allt för enkel att uppnå, men jag lyckades faktiskt lyssna på sista 20 minuterna av matchen genom Arsenals app. Det var mer än tillräckligt frustrerande och svettigt.

Vid det laget stod det redan 4-2 till Blackburn. Gervinho hade börjat med ett mål, Blackburn hade reducerat, Arteta gjorde 2-1, Song reducerade åt Blackburn. Yakubu gjorde sen ett andra mål för sitt lag, och Arsenal gjorde ytterligare ett självmål, den här gången av värre slaget med Kosielny som den skyldige. Att på kafferasten försöka ta in detta var minst sagt jobbigt.

Med 5 minuter kvar så fick Chamakh in Arsenal's tredje mål och slutet av matchen var hemsk. Så jäkla svårt att veta vad som egentligen pågår när man bara hör matchen. Hur nära är målchanserna det gormas om egentligen, liksom. Men omg, Mertesacker hade ett sånt jäkla läge i slutet. OM BARA!

Anyway. Inget egentligt helhetsintryck av den här matchen då eftersom jag inte såg den och inte har någon som helst lust att gå tillbaka och se den i efterhand. Inget bra kan komma från den upplevelsen.

Vi - som klubb - är i some really deep shit. På onsdag åks det till London och nästa ligamatch kommer jag se på plats. Fan vet hur stämningen kommer va.. ? :I

Tre poäng! Tre poäng! Var det den mest övertygande segern? Nope. Bryr jag mig? Nix!

Man kan med lätthet klanka ner, peka på dåligheter, påpeka att vi vann med riktigt turmål mot nykomlingarna och bla bla bla. Analysera till döds, jag tänker inte vara med. Jag är bara lättad. Vi slutade med 3 poäng. Vi fick äntligen en seger, och det är det som räknas.

Nya spelarna Arteta - nya nummer 8 - och Mertesacker startade, medan de andra nyförvärven satt på bänken. (Benayoun gjorde senare inhopp medan de andra fick sitta kvar för denna gång.) Den långe tyske försvararen är kanske lite långsam och behöver vänja sig vid tempot, men han klarade sig bra. Arteta, vår nye spanjor, var riktigt riktigt duktig, och sugen på att visa vad han kunde. Och vad han kunde var att spela intelligent fotboll. Visste när det passade sig att spela fram svårare bollar, och när det var bäst att ta säkra före det osäkra. Första som hände i matchen var att han spelade fram till Ramsey, som fick lite felträff och sköt bollen utanför, men det var positiv start.

Arsenal började väldigt piggt och bra. Swansea var duktiga på att försvara, med undantag från löpningarna de hade lite problem med, men Arsenal sabbade mest för sig själva när de efter ett tag började spela väldigt mycke i sidled. Stillastående och trögt, och med undantag från några små ljusa stunder så var det så det såg ut resten av matchen. Inte övertygande, och när Swansea då och då fick till det blev det lite jobbigt faktiskt, för de var inte dåliga.

Så, Arsenal förstörde för sig själva genom att inte gå framåt som de skulle. Swanseas misstag gjorde desto mer skada. Just när de börjat ta över matchen i första halvlek - mitt i deras bästa period i matchen - gör plötsligt deras formstarka målvakt Vorm en jättetabbe. Korkat utkast som studsar på egen spelares häl, och där står Arshavin och får absolut gratischans. Jätteläge.

Man ska inte kasta bort målet som skitmål dock, för det var rätt skickligt att lyckas skruva in bollen som han gjorde. Jag menar, med Arshavins lite svackande självkänsla och våran otur, så hade man la räknat med en miss om man bara hunnit reagera och tänka över vad som hände, men han satte bollen perfekt.

Vi fick chansen och för en gångs skull satt den, och i slutändan var det den som gav oss 3 poäng. Behöver inte alltid vara så jävla rent och perfekt. Detta var starten på långa vägen uppåt.

Några till punkter..

Sista transfer-dagen var rena uppesittarkvällen med action in i det sista. Inte varit med om något liknande som Arsenal-supporter. Vi har liksom inte varit såhär desperata förr :P

Med alla de här nykomlingarna - och spelare som typ Ryo Miyaichi som jag hoppas vi snart få se mer av - kommer förhoppningsvis innebära en vändning. Ska minst sagt bli spännande, men gosh, har aldrig varit så glad över ett landslags-uppehåll som jag är just nu!

In other news..

ManU mötet var skit som vi borde förtränga så snabbt som möjligt på alla punkter, förutom när det kommer till fansen. Arsenal-publikens stöd in i det sista är något klubben nu vill belöna och man kommer bekosta annan bortamatch-biljett till de Gooners som var på plats. How sweet :)

Ja, vad ska man säga. Ganska oerfaret Arsenal - som var tvungen att starta med spelare som Coquelin (who??), Jenkinson och med praktiskt taget okänd bänk - mot ett starkt Man United. Att det skulle bli svårt var uppenbart, men en förnedring som det här var svårt att tänka sig...

Det var inte så att ManUnite bara dök upp och med lätthet körde över oss totalt dock. De hade allt, och däribland marginalerna på sin sida. För där i början med lite tur kunde vi faktiskt kunnat ha fått till det. Om man nu är sån som ser glaset väldigt mycke som halvfullt alltså!

Första 20 minuterna så stod Arsenal upp bra mot hemmalaget. Mindre boll än vad vi är vana vid, vilket alltid är jobbit, men det såg hyfsat ut. Men kasst försvarsspel kostade oss underläge i 21:a spelminuten. För det första så borde Rosicky ha hindrat inlyftningen i första taget och inte låtit spelare springa runt ohindrad. Sen vet inte riktigt vad Djourou höll på med när han delvis försökte trycka bort starkare spelare, och samtidigt spela bort bollen. Wtf, BORT MED BOLLEN liksom. Kosielny flög efter för att försöka få bort den men hade ingen chans. United tog ledningen.

Tog inte många minuter innan vi fick läge att vända underläget dock. Walcott blev ryckt och Webb dömde straff. Tyvärr så misslyckades van Persie med straffen, målvakten räddade och minuterna efter satte Ashley Young det oerhört snygga 2-0 målet.

Nu blev det jobbigt. Desto jobigare när Rooney ytterligare några minuter efter gjorde satte tredje målet. Szczesny var där med handen, men hade egentligen inte en chans.

Men inte ens här var det riktigt kört än. Walcott lyckades sätta ett mål precis innan halvtid, mellan benen på nonchalant målvakt. Hoppet var litet, men det fanns där.

Andra halvlek startade inte helt tokigt. Arsenal-supportrarna gjorde allt för att uppmuntra laget och överröstade hemmapubliken, Szczesny gjorde en klassräddning (och var över lag faktiskt bra idag. Troligtvis en av våra bästa spelare trots 10 insläppta mål denna säsongen) och Robin hade en bra målchans då han var helt ren. Arsenal tryckte på så mycke de bara kunde för vi hade ju inget att förlora. Detta lämnade såklart stora luckor bakåt, och tyvärr hann vi inte få ytterligare mål innan Rooney punkterade vårt hopp med att göra 4-1 i 63:e minuten.

Det var slut. Vi visste det, och antalet mål efter detta är egentligen oviktigt. Det blev 5-1. 6-1. Robin fick till ett andra Arsenal-mål vilket förskönade sifftorna en ynka liten bit. Man United saktade ner lite men 7-2 och slutligen 8-2 kom.

Att sitta igenom en halvtimmes redan förlorad match var minst sagt jobbigt, och pinsamt. Men där fanns EN ljuspunkt. Stödet från Gooners på plats var rörande. Jag menar, vid 6-1 så var de fortfarande de mest högljudda på plats. Vi drogs bara längre ner i djupet, men de sjöng och sjöng till slutet. Spelarna kände det, och vid sidlinjen twittrade några av dem om det. Det är såhär det ska va. Så jävla vackert.

Katastrofal match, men jag mådde inte särskilt dåligt när visslan ven. För det första så börjar man kanske bli van (...) men jag vetifan om det här inte bara var bra? Truppen är inte hälften av vad den borde vara. Vi vet ju det. ALLA kan se det. Något riktigt jävla förnedrande måste kanske hända för att något ska ske?

Största problemet var såklart faktum att vi saknade hela 8 spelare. En del mindre än andra, men faktum att Vermaelen åkt på en knock mot Udinese, Walcott fortfarande borta, Gervinho och Song fortfarande är avstängda och Sagna låg hemma med feber var såklart ett problem i denna matchen. Dock inte en ursäkt! I grund och botten är stora problemet att vi har en jäkligt svag trupp som vi försvagade ytterligare några snäpp när Cesc och Nasri stack. Det behövs nya spelare! Om inte det här resultatet sätter eld i baken på ledningen sista dagarna innan deadlinen så vet jag inte vad som kommer krävas!?

Nya spelare tack!!

Övrigt nämnvärt..

Så, vi gick vidare i Champions League och redan dagen efter var det dragning. Svår grupp, men kunde varit värre. Övrigt noterbart är såklart att Zlatan ställs mot sitt gamla lag Barca. Nästan lockande att titta på, men det kommer jag troligtvis inte..

Kommer.

Eboue gick till Turkiska Galatasaray för ett par dagar sedan (..till ljudet av att ingen bryr sig..) men framför allt; Samir Nasri blev klar för Manchester City igår. Jahapp. Pengar och titelchanser som drar så jag kan inte klandra honom, men det betyder inte att jag behöver gilla situationen. Är över lag något fult med att gå till annan klubb i samma liga på det här viset. Vi kommer tvingas se honom, möta honom och kanske till och med förlora titlar till honom. Skulle gärna slippa! Kunde han inte bara dragit till Spanien eller nåt han också? Fuck this.

Fortfarande inga köp för Arsenal dock. (SPENDERA Arsene!!) Wenger har det inte lätt just nu, med generell missnöjdhet från alla håll, men framför allt så verkar snubben va inne i virvel av ren otur. Måste ha krossat spegel medan han gick under stege samtidigt som svart katt sprang över vägen. Senaste är att man ska böta och han blir avstängd ytterligare matcher av UEFA för att han bröt reglerna i mötet mot Udinese. Skulle inte ha kontakt med laget pg av avstängning, men skickade meddelanden via snubbe med mobil, vilket man ser oftareän inte och de tydligen klargjort innan att de skulle göra. UEFA kände la för att ändra reglerna i halvtid. Och man ska inte vänta sig annat, under åren har de klargjort vad de tycker om Arsene och att det absolut inte är samma saker som gäller för tränare och tränare :P Ugh. Såna här jävla grejer hela tiden..

Väldigt suckigt och frustrerande i klubben, men allt är inte doom and gloom. Efter lördagens match så blev Frimpong snabbt ett namn på allas läppar för vad han gjorde på plan, och buzzet runt honom förvinner inte direkt efter Twitter-fejd med Piers Morgan, som han anklagade för att inte vara riktig Arsenal-supporter på grund av ständiga gnället över klubben (Det är lungt, dom är bästa polare nu, lol) och hans kommentar efter Jacks twit-avsked till Nasri..

Jack: Good luck to my friend @Nanas08 (mr Nasri) learnt a lot from him. World class player! Will be missed!
Frimpong: Pffffff comeon Jack

lol. Vilken karaktär. Älskar den här snubben alltså. En riktig Gooner med attityd. Arsenal behöver lite jäkla jävlaranamma <3

Samir Nasri var det stora diskussionsämnet innan matchen, men 19-åriga Frimpong tog över på den punkten. Det fanns mycke att snacka om efter det här lilla mötet och trots dumheter och dåligt resultat var det inte bara dåliga punkter.

Med Wilshere fortfarande skadad, Gervinho och Song avstängda, så var vår bänk väldigt tunn. Nasri har inte spelat för att han troligtvis är på väg bort, men han har ju inte gått ännu så när det krisar så vore det ju galet att inte kasta in honom mot ett lag som Liverpool. Så detta var vad som hände. Samir startade, och det var väldigt svårt att veta hur man skulle ta detta till sig.

Nasri har inte varit så glad över hur Arsenal-supportrarna varit mot honom senaste veckorna. Tänka sig att man inte haft en bra reaktion över att han inte vill förlänga sitt kontrakt och han gått ut och sagt att han heldre vill spela för till exempel Manchester United! Han är en bra spelare men inte direkt någon Fabregas, det är galet att han förväntar sig att vi bara ska rulla över och med tacksamhet för "allt han gjort" skicka iväg honom till rivalerna. Shut the fuck up, liksom.

MEN.

Poängen är ju att han inte lämnat klubben ännu. Och speciellt nu när han startade så växte sig osäkerheten till om han verkligen skulle gå sig större. Supportrarna på läktarna var därför inte helt säkra på hur de skulle förhålla sig till Samir när han fick bollen, men uppmuntran är alltid bättre så där var lite osäkra - men ändå övverröstande - applåder under hans första boll-touch, och under hörnor när han bad om att man skulle klappa så gjorde man det. Senare i matchen kunde man till och med höra hans NaNaNa-ramsa för han spelade bra. Inte för att han på något sätt tog upp detta efteråt..

Nasri var dock inte den mest värd att snacka om.

Frimpong är uppfostrad i klubben sedan barnsben, men han är inte en typisk Arsenal-spelare. Han är en tuff, stark maskin. Han var snabb med att i närkamp visa Liverpool-spelarna att man inte jävlas med honom, vilket han fick stående ovationer för, men inom 7 minuter också kostade honom ett gult kort.

Det var något väldigt uppmuntrande och hoppfullt att se denna orädda 19-åring kliva in och trots sin ringa ålder bara styra och ställa på plan. Han var inte ett dugg rädd bland de övriga lite nerviga Arsenal-spelarna, som hade ovanligt lite bollennehav första halvlek.

Detta har såklart ett pris. Ung och lite för het (och dum). Det kostade oss, men vi kommer till det..

Som om detta inte skulle bli en tillräckligt jobbig match så sattes vi snabbt ett pegg längre ner när det bara efter 12 minuter högg till i Kocielnys rygg. Bara sådär. Han trippade fram med bollen, hugg, och plötsligt låg han på alla fyra och slog frustrerat i gräset över smärtan. Tog över 5 minuter för honom att med hjälp linka ner i tunneln och man fick kasta in Miquel, a.k.a. Iggy. Han gjorde bra ifrån sig och uppmuntrades flitigt, men man skulle ju helst sluppit ha så tidigt byte :P

Såg bättre ut för Arsenal framåt slutet av första halvlek, men Liverpool var bättre laget med bollinnehavet och lägena. Och vi fick det fasen inte lättare i andra spöregniga halvleken.

Först missades ett läge där Nasri nog borde gjort bättre ifrån sig. Wenger var frustrerad, och det blev inte bättre när Frimpoing i 69:de klumpigt tog upp foten - troligtvis mest instinktivt för att skydda sig mot framrusande spelare - och drog på sig sitt andra gula kort. Rött kort och utvisning. Det var så jäkla oförsiktigt och korkat av honom, vilket han vet och ursäktat för i efterhand, men trots detta fick snubben stående ovationer då han gick ut. Inte ofta någon hyllas då man nyss fått urbota korkat rött kort, men det visar hur jävla glada Arsenal-supportrarna var över att ha fått se att vi har en spelare som honom att räkna med i framtiden.

Arsenal var mer än nöjda med 0-0 efter detta, men efter nästan 80 spelminuter tog Liverpool ledningen. Det var ett jävla skitmål som Ramsey i slutändan stod för, men domaren borde blåst av för offside innan det då Liverpool-spelare var offside och väldigt involverad i vad som hände. Men men. Vad fan ska man göra..

Arsenal hade inte mycke att försöka vända matchen med. I slutminuten gjorde Liverpool ytterligare ett mål och de fick sin första borta-vinst mot Arsenal på 11 år.

Tung start för oss, och det är inte direkt uppmuntrande att nästa möte står mot Manchester United. Innan dess på onsdag har vi dessutom super-viktig match som faktiskt kan kosta oss Champions League. Tjena mittbena..

När Robin van Persie pekades ut som ny lagkapten inför Champions League-kvalet kändes det väldigt naturligt. Vem annars? Och Vermaelen som backup. Självklart! Ser fram emot att se dem leda oss ur gröten av missnöje som vi befinner oss i, förhoppningsvis med hjälp av nytt fantastiskt köp som kommer göras innan deadline... *hopplöst förhoppningsfull*

Liten adidas-promo med holländaren (och hans son) ...

Tyckte Robins första matchprograms-noteringar som kapten inför Udinese-mötet var intressant läsning, speciellt delen om Cesc..

"Arsenal is a great club and I'm just very, very proud to be captain. Hopefully I can lead the team well and I can basically act the same as the last couple of years. I don't think you should change your attitude because you are wearing the armband - it's better to be yourself.

I've worn the armband a few times before, and there's certainly pride when you do that. You also have a little bit more to do on the pitch, because you can speak to the ref or the linesmen more. That's an FA rule, when there is an issue, I can speak to them more as captain. Besides that, I don't think you should change your pre-match routine too much towards the other players.

I want to help the other players as well - young or old - and I think other players can help me too. The way I see it is we are all captains of the team - everyone has the right to say what he wants to say. Everyone plays a part of our season and hopefully of our success, and everyone is important in that.

I have played under captains like Vieira, Henry, Gallas and Cesc, and they all had their own way as captain. What they all had in common though was they were leaders. They were all great players too of course. For the national team it was Gio, and now Mark van Bommel, who are both really good leaders, so of course I've learnt some stuff from them.

Off the pitch there will be some more responsibilities too. From the organisation side, for team events usually I was the one who was following, but now it's down to me to plan and organise these things. So things like that will change, but I fell ready for it and I'm looking forward to it.

It's a great honour to be captain of this club, and when you look at the history of Arsenal captains, a couple really stand out for me - Tony Adams and Patrick Vieira. They are a big part of our history, and I can feel that everywhere because everyone remembers them as captains and leaders. I've heard many stories about Tony Adams from when he was captain and I love the way he led the team. I've heard a lot about it, about his leadership, about how he gave his colleagues confidence and helping everyone out. He was a true leader. Of course this is new for me so I'm not going to say I'm like him, everyone is his own man, but I can definitely learn from those stories, and from playing under the likes of Patrick and Thierry.

When you look at all those guys, it's a massive honour for me to join their line in Arsenal Football Club because it's a massive club. You feel that everywhere, you see Arsenal fans wherever you go in the world. That makes me feel so proud. But again, I want to say that everyone is their own captain. We have Thomas Vermaelen in the dressing room as captain as well, which the boss has spoken about. He's an experienced player, he leads by example, he's always there when something is going on, he's a tough and a great player.

But as I said before, we are a team, we are not playing tennis so everyone should be captain of their own position, and take responsibility for themselves on the pitch and off it too. I'm confident with this group we have.

There are mixed feelings too of course because I would rather not be captain and still have Cesc here. But he's left and I want to say that I feel we should be proud of how he developed here for eight years, rather than being upset that he's gone. I feel that people are upset about it, but people have to understand that he is going home. He played more than 300 games, was captain at just 21, and so all fans should be proud that he played so well for us because he was an amazing player and an amazing leader, who led by example. So let's keep that feeling of him, rather than focus on the negative side of him leaving, because that happens in football. Keep in mind too that he's not left to go to another English team - he's going home.

I spoke to him about it in the summer, and I could see that he was emotional. It was not a little decision for him. He grew up here, he had a great relationship with his colleagues, his manager, the fans, teh whole club. So we should think about those memories, and keep a positive impression of him because he was great for us.

Now though, we are all focused on what is in front of us - Udinese in the qualifier. We can take the positives from the weekend's result into tonight's game - the whole team played well defensively on Saturday. I don't think we gave Newcastle one clear chance in the game. That was really good, we were sharp from corners and free-kicks, everyone had their zone and everyone was going for every single ball. The back four and Wojciech played really well. Last year we went down to ten men and conceded four goals in 20 minutes, this year we didn't concede any. We did well to hold the clean sheet, which was an improvement.

It's not just down to the defence though, it's down to the whole team, and the subs who come on. We can improve a bit on the attacking side, we were missing a bit on the final pass and had we done that better we would have made some more chances. But it's still early in the season and everyone is getting better every day.

It's really frustrating that I can't play tonight, but I need to deal with it, that's life. I think that all the decisions over your career level themselves out. But right now it's hard to take because this is a massive game for us. We all want to play in the Champions League so badly so we know how important tonight is.

Hopefully we can get a good result, because we are away in the second leg and that makes it tougher. So let's make it a great night with a great result. We will need your help to achieve that. We need our fans behind us because I know from experience that when you are the opposition team, it's difficult to play at a big stadium, when the fans are noisy and really behind the team. So let's see that at the Emirates tonight."

Det är sorgligt att han ska behöva be om att fansen ska heja och stödja dem från läktarna .. :P

Önskar jag kunde säga att det här var en lek och chanserna ser bra ut för att vi ska få spela i Champions League, men det var med nöd och näppe vi tog hem det här. Att möta Udinese på deras egen hemmaplan är knappt något jag ens vågar tänka på :P

Inte de bästa förutsättningarna för Arsenal. Kanske skulle inte Nasri startat i alla fall, med tanke på ManCity-grejen, men han var i alla fall avstängd tillsammans med nya kapten van Persie och Arsene Wenger himself efter förra säsongens Champions-möte med Barca.

Började i alla fall bra i en väldigt het första halvlek. Arsenal tog snabbast möjliga väg mot mål, och redan efter 3 minuter satte Walcott bollen i nät efter jättefint anfall och inlägg av Ramsey. Men Udinese lät sig inte köras över. Var fräcka och väldigt på, så matchen svajade fram och tillbaka på mycke underhållande vis.

Andra halvlek började det hela förfalla för våran del. Redan efter pausvilan klev Djourou in istället för Gibbs vilket bara hade en förklaring; Skada. Johan spelade en kvart, och hann göra en bra brytning, innan han plötsligt också var skadad och engelsk-finska Jenkinson fick kliva in och göra sin debut.

Att behöva göra två oönskade byten såhär tidigt i fartfylld match är långt ifrån en hit, och Arsenal tappade totalt rytmen. Förlorade anfallsspelet, medan bortalaget pressade. Gervinho som börjat väldigt bra var plötsligt överrallt och ingenstans, och man försökte mest bara överleva den återstående tiden.

Turligt nog klarade Szczesny hålla nollan, men som sagt, returmatchen kan bli en mardröm. Behövs verkligen göras något åt den svaga truppen, vi har ju knappt spelare att kasta in! :(

Igår blev det officiellt. På riktigt. Cesc Fabregas är nu en Barcelona-spelare och vi har förlorat vår bästa. Han är inte längre hos oss och det hela är lite som att smälta någons död. På liknande sätt är det svårt att förstå. Han blev min absoluta all-time favoritspelare när han klev in och så övertygande tog platsen efter Patrick Vieira på mittfältet. Med sin fantastiska spelförståelse blev han vårt hjärta på plan. Vad ska vi nu ta oss till utan stadig pålitlig puls?

Med hjärtat i halsgropen skickade jag honom ett tack för alla år. Kunde dock inte ljuga och önska honom lycka i Barca. Den själviska Goonern i mig vill ju inte att han ska trivas utan längta hem, tillbaks till London! Som dumpad kan man la få känna så just nu.. Som sagt höll jag tillbaka att nämna det till honom, vilket jag är säker på att andra inte varit under denna sega utdragna historia. Men han har inte visat någon bitterhet, jag tror han förstår.

Cesc, min favorit och lille kapten. Arsenal blir inte detsamma utan dig, men annorlunda blir nog också bra tillslut. Vi klarar oss. Tusen tack för allt <3

Never forget, haha!

ÄNTLIGEN!

Var en hyfsad start på Premier League för vår del. Resultatmässigt menar jag. Visst, det hade kunnat va bättre, men också sämre. Så som det brukar vara mot ett lag mot Newcastle. Frustrerande med bristen på målchanser, men vi fick annat att störa oss mer på än det. Man kunde inte klaga på att det inte hände grejer..!

När vi senare tänker tillbaka och försöker minnas den här matchen så är det egentligen bara en sak som kommer att behöva sägas. Joey Barton. Newcastle's mittfältare och bråkstake som retat gallfeber på var och varannan spelare i ligan vid det här laget. För ett tag sedan spekulerades det i om han skulle gå över till oss, men efter lördagens spektakel var det nog inte många såna önskningar kvar.

Matchen började med lite fram- och tillbaka-fotboll över planen. Underbart att se den fina passningsspelet i rutan igen, jag har saknat det mer än vad jag nog varit medveten om. Arsenal fick nån hyfsad frispark men mest var det lite halvdana nästan-lägen. Var ganska underhållande första halvlek, men lång period var det rätt trist från underhållningssynpunkt.

En stund in i andra halvlek - efter att ha legat för sjuttiofemte gången - var Barton galen efter situation med Song. Arshavin ledde snabbt iväg Newcastle-spelaren för att inte bråk skulle uppstå, och Barton gick då raka vägen för att gnälla på närmsta domare. Reprisen visade att han faktiskt hade anledning att vara sur efter att Song hade stampat på hans ankel, men det var lite "never cry wolf" varning på det där och händelsen gick förbi.

Jag följde inte riktigt Barton före så jag hade ingen koll på om han var på dåligt humör innan detta hände, men det var bara början. Sådär en kvart senare så föll liga-debuterande Gervinho väl enkelt i straffområdet. Dåligt, pinsamt, etc. Barton tyckte detta var en finfin ursäkt att rycka upp- och tag i den nya Arsenal-spelaren och gå på honom som en galning. Blev snabbt samling av spelare runt och emellan dem och då man knuffade bort Gervinho fick Arsenal-spelaren tydligen in liten bitchslap på Barton, som föll som om han fått knytnävesslag. Såg skitfånigt ut.

Domaren visade rött på Gervinho. Sure, filmning och bråket. Jag klagar inte över detta. Vad som för mig var helt jävla obegripligt är att Barton inte fick detsamma. Snubben fick gult och så var det med det. Så, med andra ord är det tydligen helt okej att gå på motspelare som ett jävla psycho.

Sammanfattning av hans inblandning i dagens match: Gervinho rött kort och 3 matchens avstängning, FA ska närmare undersöka Songs stämpling för att avgöra om det ska straffas i efterhand. BÅDA lagen utreds nu för bråket. Barton kommer undan utan någonting.

Hemmapubliken tyckte såklart detta var skitkul och applåderade allt Barton gjorde efter det. I alla fall tills han hade total-missat sin tredje frispark. Då började de gnälla lite missnöjt. Var en lättnad för oss, med en man mindre sista kvarten. Fattades bara att han skulle gjort mål också liksom.

Men det blev mållöst. Ska man vara tacksam eller besviken? Hm. Mest bara glad faktiskt, att det hela äntligen har satt igång igen! Champions-kval på tisdag och nästa helg är det Liverpool som gäller :D

Annat att nämna..

Nu sätter ligan igång igen. Idag är det dags! Men vi har fortfarande bollar i luften.

Fast, vi börjar med positiva nyheterna. Vi har fått två nya spelare under senaste veckan. Alex Chamberlain, anfallande 17-åring som tydligen gjort väldigt bra ifrån sig under sin tid i Southampton. Och så har vi Joel Campbell, 19-åring från San José som som skulle varit hos oss mycke tidigare om det inte varit för strul och utdragna affärer. Men han har slutligen valt att komma till oss. Bara lite papper som ska bli klara.

På tal om papper. Jobbigt när det ska vara massa tillstånd och skit med de utländska spelarna, men Ryo Miyaichi har äntligen fått klartecken att spela för oss i ligan, yay! Blir dock inte idag.

Nu till de lite tyngre grejerna..

Fabregas klar för Barca. Inte officiellt från klubbarna ännu, men efter lite underskrifter ska han tydligen presenteras som ny Barcelona-spelare på måndag. Vill inte riktigt tänka på det än. Behöver smälta att han faktiskt är borta nu. PÅ RIKTIGT. Svårt nog att ta in att min favoritspelare lämnar klubben, jag vågar inte ens fundera på vad det innebär för vårt spel..

Om Nasri ska gå är fortfarande oklart. Att han inte var med i uppställningen för dagens match är såklart inte ett vidare bra tecken.

På tal om att inte vara med i dagens match; Ingen Jack Wilshere. Inte för att han är påväg någonstans (THANK GAWD!) utan för en skada han drog på sig under försäsongen, som även i övrigt kändes lite som ett fiasko. Matcherna innan säsongen sätts igång är bra träning men resultaten kvittar ju tekniskt sett. Ska till rätt jäkla mycke för att ett lag ska buas ut under såna matcher, vilket var precis vad som hände Arsenal under Emirates Cup. Visar väldigt väl vart vi står just nu. Klubben, fansen.. Förra säsongen tog verkligen kål på oss och att se massa onödiga förluster under försäsongen i "obetydliga" matcher som vi skulle ha vunnit tär fruktansvärt mycke mer än vad de annars skulle ha gjort. Bra resultat mot Newcastle idag är skitviktigt på oändligt många punkter.

Att Thierry Henry var tillbaka under Emirates Cup var i alla fall trevligt. Vårt möte var kanske inte det roligaste, Red Bulls försvarade mest hela matchen tills de slutligen ändå fick till ett mål, matchen slutade 1-1 och RedBulls tog hem cupen. Man försökte få igenom att Henry skulle byta lag och spela för Arsenal sista kvarten när lagen möttes - något han mer än gärna ställt upp på - men tyvärr tillät inte cup-reglerna det :(

Vart vi kommer vara med de nya spelarna och utan vårt ankare och kapten Cesc nu kan man bara spekulera om, men det börjar definitivt med en brant uppförsbacke. Jag finner väldigt mycke tröst i (och tacksamhet till) att vi fortfarande har Robin van Persie, som har fortsatt som förra säsongen och i stadig takt har måttat in mål nu under sommaren. Om vi bara får en säsong där han kan vara hel! *håller tummarna* :)

Jag har alltid känt lite extra för Gael. Han har varit med lika länge som jag när det gäller Arsenal och började göra sina första inhopp när jag började följa laget. När jag började titta på fotboll så visste jag knappt ett piss om nåt och var tvungen att lära mig praktiskt taget allt från grunden. Då man hade missat så väldigt mycke av alla andra spelarnas karriärer och vad som gjort dem stora så kändes det bra med spelare som Clichy och Cesc. Det var inget med dem som uteslöt mig på något sätt för jag hade sett precis lika mycke av som andra Gunners som följt klubben från barnsben. De fick en speciell plats i mitt hjärta, speciellt då de andra började försvinna åt annat håll.

Clichy är en av de spelare som kanske inte direkt lyst och varit stor stjärna i laget, men som alltid gjort sitt bästa och varit stabil i en position han fick ta över efter Ashley Cole. En väldigt sympatisk tystlåten snubbe som - så vitt jag kan minnas - aldrig tagit nåt snedsteg utanför plan eller gjort sig märkvärdig på något sätt. De som är negativa om honom är det enbart för att de är missnöjda med hans spel, men som person verkar det inte finnas något ont att säga. Jag kommer fortsätta hålla 08/09-tröjan med hans namn kär och jag hoppas verkligen att det går bra för honom i framtiden (även om det är i Man City ställ..)

<3

Försäsongen har börjat och i helgen är det dags för årliga Emirates Cup, den här gången med Boca Juniors, Paris Saint-Germain (som Arsenal inte möter) och New York Red Bulls. Internet är för hackigt för mig idag så jag håller mig till audio feed, med i morgondagens möte mot Thierry Henry & co hoppas jag verkligen att jag kommer kunna hitta en vettig livefeed :)

För två veckor sedan var många av grabbarna på en liten Asien-turné, vilket var lite förvånande när det bestämdes för Arsenal brukar i vanliga fall undgå flängandet och hålla sig till kortare resor (Tror jag läste att Chelsea är ligans globetrotters.) Missade första matchen mot Malaysia XI för den gick när jag jobbade men det var en överlägsen vinst med 4 målskyttar, och senare under helgen blev det ett lika-resultat mot Hangzhou Greentown med kass första halvlek. Verkade som om spelarna hade kul. Rolig detalj att namnen på spelarnas tröjor var skrivna med asiatiska bokstäver (fråga mig inte vilket språk, jag kom inte ihåg vart Hangzhou Greentown var :P)

Förra helgen var det Tyskland som gällde. Ett trevligt litet möte (i alla fall tills Conor Henderson bars ut på bår) med FC Köln som - förutom faktum att de hade cheerleaders(!?) - var minnesvärt pg av första intrycket av nyförvärvet Gervinho. Även om det resultatet inte betyder mycke så är det trevligt när man får ny spelare som genast sätter två mål åt klubben liksom, i möte vi vann med 2-1. Välkommen! hehe. (Frisyren är dock oförlåtlig - vilket iofs inte får honom att sticka ut allt för mycke bland våra grabbar, haha. Till Gervinhos försvar så är hans huvud är lite lustigt format så vetifan om det ens skulle funka att raka av allt..?)

Under sommaren då jag inte postat mycke här så har Arsenal alltså köpt Gervinho, men också släppt Gael Clichy till Manchester City (Mer om honom i senare inlägg). Wenger har sagt att han inte direkt letar efter ersättare till honom, vilket jag verkligen inte förstår för även om den självklara ersättaren är Gibbs och han är fantastisk så är det inte precis okänt att han är skadebenägen. Vad gör vi om (eller när?) han inte kan spela?

Cesc har inte spelat, och kommer inte heller göra det i helgen. Varit skadad så han är inte redo att ställa upp, men Wenger sa också att spanjoren för tillfället är splittrad mellan två kärlekar - Arsenal och Barcelona - vilket såklart addar till att han inte är spelklar. *suck* Hela den här "Ska han gå eller inte?" fortsätter. Är så jävla fult. Efter allt det här så har jag verkligen byggt upp hat för Barcelona, vilket till viss del kanske är orättvis, men det hela är bara så jävla grisig historia... Barca-spelarnas ständiga påståenden om att Cesc vill till Spanien och Arsenal håller honom fånge. Hur synd det är om Fabregas och att Arsenal ska släppa iväg honom. De säger såklart inget om att deras egen klubb inte är villig att betala. Man kan ju tycka att det är där de egentligen borde pusha, men de lägger såklart all skit på Arsenal som de svin de är (I'm looking at you, Xavi), vilket såklart gör det svårare för Cesc att stanna för Arsenal-fans tror på allt "han" sagt. Jag är så trött på det..

Under sommaren har det även surrats runt Samir Nasri. Hintats lite om att han också ska till Man City, vilket faktiskt skulle kännas lite förolämpande (Man går inte till annan engelsk klubb om det fortfarande finns förväntningar på dig där du är!). Stormen verkar till stor del vara över, men man vet ju aldrig..

Jag hoppas att vi gör fler köp men jag längtar verkligen tills fönstren stängs igen :P

11/12 fixtures släppta. Arsenal får en tuff start med Newcastle, Liverpool och Man United så det gäller att snabbt ha ordning på laget - vad det nu är för lag vi kommer ha - och kunna visa vart skåpet ska stå!

Viktigaste med speldatumen var dock att vi nu kan planera höstens London-resan ordentligt. Var inte allt för spännande hemma-matcher datumen vi kollade på, men det blir nog Bolton 24 September. Längtar!

I övrigt så har Arsenal har signat 19-åriga försvararen Carl Jenkinson från Charlton. Finländare född i England. Lite nordiskt blod i klubben uppskattas alltid ;)

Och bara för att (hihi):

Det är en av de där tråkiga somrarna mellan VM och EM vi har framför oss så det blir la en fotbolls-lös period och kanske inte så mycke för mig att skriva om. Vet en sak jag inte kommer skriva om i alla fall. Tar upp detta varje år, men jag hatar denna perioden mellan säsongerna. Inte bara på grund av fotbolls-bristen, utan mest SillySeanson delen, med haglande rykten om spelare påväg till- och från klubben, ena dummare än det andra. Vissa oroande och jobbiga.

Tycker det är spännande med nya spelare och så såklart, och att se vilka vi förlorar (eller "vinner pengar på", förhoppningsvis!), men det är först när det hela är klappat och klart. Alla jävla teorier som inte har några som helst grunder som man får höra hela vägen fram till nya säsongen.. *suck* Not my cup of underhållning och jag kommer nog undvika att ta upp det under sommaren.

Lite annat smått och gott kan man alltid gräva upp och skriva om. Saker som nya matchkittet för 11/12 till exempel! Experiment med emblemet som livar upp lite. Kanske aningens pråligt, men ok. För första gången någonsin så förbokade jag faktiskt en tröja. Inte pg av badhanduken man fick med - hehe - men vad jag sett av bortakittet så verkar inte det bli någon höjdare och det var så självklart vilken spelare jag skulle välja, för ovanlighetes skull. Jack Wilshere var verkligen outstanding under säsongen och kan förhoppningsvis fortsätta så. (Skulle inte förvåna mig om han blir skadad innan säsongens start, eller i alla fall byter nummer så jag får ångra att jag var så tidigt ute..)

På tal om Wilshere förresten så blev han inte uttagen till Englands U21-lag, (vilket inte är någon överraskning efter att han blev uttagen och imponerade i vanliga landslaget). Jack ville va med under U21EM Danmark, och saknaden av honom kommer troligen bli stor, men FUCK YEAH. Snubben behöver fasen vila. +50 matcher under säsongen, U21EM, bara 4 veckors semester, sen ännu en säsong och efter det EM2012? Hade varit galenskap och dömt att slita ut honom totalt och kanske förstöra hans kärriär. Så bravo!

I övrigt så har det börjat snackas lite mer om kommande Englands-resan vi planerar till hösten. Skulle egentligen ha åkt i början av året, men det blev New York då istället och med tanke på hur slutet av säsogen blev så var det kanske lika bra. Vi väntar egentligen bara på datumen för höstens matcher, och sen återstår det att se vilka som kommer följa med för det var en hel del intresserade. Ingen av dem direkt intresserade av att gå på just fotboll iofs (Jag och Matilda själva skulle jag gissa, hehe) men ju fler desto roligare :)

Avslutar det här inlägget med lite kinesiska :)

PS. Man United tog hem Premier League och tog sig till Champions League finalen mot Barca, men efter deras förlust igår så kan det sägas att de inte har slagit Barcelona denna säsongen till skillnad från Arsenal! Den segern är i alla fall något litet att hålla fast vid efter den här säsongen :)

Kommer.

Denilson uttalade sig häromdagen i The Sun hur han inte ville vara kvar i Arsenal. Att han istället ville vara i en klubb som vann, yadi yadi. ("Jag är en vinnare och jag kom hit för att vinna troféer. Men jag har varit här i fem år och vann ingenting") Jag kunde inget annat än att skratta. Jag menar, om detta hade sagts av en spelare som faktiskt betydde något. Cesc eller Robin till exempel. Spelare som faktiskt har gjort skillnad och kämpat i misslyckandet, men Denilson?? Han förtjänar inte direkt att vinna något. Han har helt klart varit en av de svagaste länkarna (när han ens spelat).

Jag vill inte göra något personligt påhopp egentligen. Han verkar vara en bra grabb (när han inte uttalar sig i media). Hans uttalanden för några månader sedan om att Cesc var dålig kapten (etc) var inte populärt och sedan dess har han praktiskt taget varit borta från jordens yta (..ja, eller Twitter..) Hans mediokra insats på plan har inte gett honom fler fans, eller vunnit tillbaka några. Jag klandrar honom inte för att vilja lämna Arsenal, har personligen knappast mer att vinna där. Men kan han inte bara säga det istället för att snacka massa genomskinlig jävla skit? *suck*

Kommer :P

Ännu en gång stod en konfirmation ivägen för mig och min klubb men detta var troligtvis sista gången någonsin. Och av alla matcher att missa så var denna verkligen skit samma.

Följde uppdateringar av första halvlek i kyrkan via Arsenal-appen (när jag inte var för upptagen med att fotografera, vilket jag fått uppdraget att göra) Blev 2-0, sen brydde jag mig inte mer än att då och då kolla resultat. När Robin satte Arsenal's mål hoppades jag på en vändning men.. gick ju som det gick och jag har inte brytt mig om att kolla närmare på hur det hela gick till. Spela roll liksom.

Låt skiten vara över så sommaren kan rusa förbi och nästa säsong kan starta. 2011/2012 here we come! ........ Hm.

Kommer :)

Chansen att vi skulle kunna ta hem premier league var minimal men den fanns. Vinster i resten av matcherna och ofokuserat Man United.. Det fanns hopp!

Så Arsenal gjorde vad de gjort bäst senaste tiden; Dödade det på en gång. Stampade ihjäl det, med en förlust mot Bolton! Jeezuz fucking christ, så många lager av besvikelse mot Wenger & Co just nu.

Men som sagt så är man härdad. Ligacups-finalsn asså.. Tog död på hela säsongen, killarna tappade självförtroendet och ingen har vågat hoppats och riktigt satsat på något sedan dess.

Visserligen svårt at möta ett lag som inte har någonting att förlora och helt satsar allt bara på att spöa ett storlag, vilket såklart ger dem alla typer av respekt. Men Arsenal ska såklart vinna, vi hade ju verkligen något att spela för.

Bolton - med Elmander med - spelade väldigt fin fotboll, och till skillnad från oss hade de inte pissdåligt sketet försvarsspel. Tog ledningen i första halvlek medan Arsenal plottrade fram utan någon som helst spets i anfallen.

Vad som hände i början av andra halvlek borde verkligen ha vänt och dödat matchen.

Djourou drog ner spelare och vi fick straff emot oss. Szczesny, den ängeln, räddar!! Några minuter senare sätter Robin 1-1!

Det är här den där kicken borde genomsyrat laget och Arsenal bara borde sprungit över motståndet men icke. Istället blev båda lagen förvirrade, visste inte vad de skulle ta sig till och det hela var en ostrukturerad liten sörja.

Resten av halvleken går lite halvdant fram och tillbaka med chanser som borde suttit för båda lagen, men det slutar med att Bolton sätter bollen i mål i 89:de. Szczesny sparkade ilsket bollen tillbaka i nätet, skitsur och vem fan kan klandrar honom efter två superräddningar men ingen hjälp från försvarsspelarna.

*suck*

R.I.P. Säsong 2010/2011

En sån jäkla match. Bättre än såhär - underhållandevis att titta på - blir det inte, men fan vet att jag hellre skulle tagit en jobbig urtråkig match med seger än det här. Eller, om den spelats vid annan tidpunkt åtminstone. Nu slutade matchen med två förlorare. Resultatet gynnade absolut ingen annan än Manchester-lagen och vem fan ville gynna dem..

Redan efter 11 minuter - och 3 mål! - frågade man sig exalterat (och smått panikslaget) vart det här skulle sluta.

Tottenham gick ut starkast men fick sig en rejäl kalldush i fjärde minuten när Walcott, med perfekt tajmad rusning, gled förbi försvarare och satte 1-0 efter att ha fått underbar djupledspassning.

Hemmalaget var dock snabba med att utjämna med distinkt skott som Szczesny inte kunde stoppa. Arsenal var dock angenäma om att ha ledningen och fick det väldigt snart. Ett random skott av Nasri in mellan spelarna framför målet. Målvakten Gomez var skymd och missade totalt vad som hände. Allt behöver inte gå snyggt till, hehe.

Arsenal spelade rakt och vackert, utan att fjanta runt med passningar runt Tottenham-målet som inte leder någonvart. Tottenham spelade också bra, men vår målvakt hade koll och gjorde bra räddningar, och framför allt hade han Djourou framför sig, som tog hand om det mesta i luftrummet.

1-3 i 40:de efter tryck från Arsenal. Gomez fixade förstaläget, men Robin satte andra. Tre minuter efter var det tydligen Szczesnys tur att vara skymd och släppa förbi bollen in i nät.

5 mål i en halvlek!

Emellan de två sista målen i första halvlek så gjorde Szczesny en utrusning efter bollen och krockade med Bale. Målvakten var först på bollen (vilket såklart var det viktigaste, hehe). Tottenham-spelaren fick rejält ont i knäet, men kunde spela vidare. Jag önskar att det här varit slutet för utrusningarna för den här matchen, men det hade troligtvis betytt att vi tagit hem 3 poäng och det kan såklart inte hända...

I alla fall en sjukt rolig halvlek. Och på fullt allvar. Wenger visade mer nerver än på länge och gladde sig knappt ens åt målen, vilket på något sätt var skönt att se för tänk vad många mål man glatt sig åt senaste tiden som i slutändan inte betytt ett skit. Slutresultatet är ju det viktiga. Fira kan man göra senare. (Eller inte, i det här fallet)

Första halvlek slutade med att matchens första gula delades ut. (Diaby skulle väll ha ett för den där bensaxen han delade ut långt tidigare, men domaren såg förbi den.) Gick till Clichy. Andra halvlek tog upp där den första slutade, med gult kort till Tottenham-spelare och snart en olycklig käftsmäll som spräckte Sagnas läpp.

Bjöds på många vackra spelsekvenser från båda lag, men matchen hade nu tagit en allvarligare nervigare ton. Ingen hade råd med misstag nu.

Wilshere - som inte bara varit viktig pelare i våran startelva utan däremellan hoppat in och imponerat för Engelska landslaget och dessutom blev tilldelad priset för bästa unga spelaren av spelarorganisationen häromkvällen - behövde faktiskt vila och startade därför matchen på bänken. (En bänk tom från Chamakh. Om han inte ens platsar på bänken längre så måste man fråga sig om det inte är något allvarligt fel någonstans. Något som inte stämmer.) Var inte allt för långvarigt. Han blev tidigt inbytt i andra halvlek, i utbyte av Diaby som olyckligt är skadad igen.

En annan som också skulle behöva bytas ut var vårt ex Gallas, som redan efter en timme haltade rejält, men tydligen passade det inte in i Tottenhams plan att byta en back så han fick spela vidare. Höll ut, och såg verkligen inte bra ut ju mer tiden gick, men först i 87:e lämnade han planen pg av att han inte kunde spela mer. Galenskap. Kan inte tänka mig att det var så skönt för honom att vakna upp följande dag..

Innan dess dock - efter missad Arsenal-chans som fick Wenger att kasta flaska igen - så gjorde Szczesny utrusningen som kostade oss segern. 69:e minuten. Tottenham fick straff och satte 3-3 målet, vilket också blev matchens slutresultat.

Kunde blivit värre dock. Tottenham fick läge strax efteråt som verkligen borde varit mål, men Szczesny räddade oss med benparad. Så man satt där (okej, låg där, ihoprullad i forsterställning) och var otroligt tacksam över att ha honom i målet, samtidigt som man var arg för att han hade sprungit ut sådär och gett Tottenham straffen.

Arsenal såg inte ut att ha mycke krut kvar framåt slutet, förrän lite framtvingat i absoluta slutminuterna, men lyckades i alla fall hålla uppe fortet. Om det nu betyder någonsting. Cescs min sa det bäst när slutvisslan slutligen ljöd.

Avslutande ord...

Newcaste kämpade sig till ett kryss mot Man United igår, vilket såklart gynnar oss och håller vår lilla chans vid liv. Jag vet inte vad jag ska känna. Det är hoppet som tar kål på mig..

Är man ute efter drama så skulle man ha sett slutminuterna av vad fasen det här var. Jeezuz fucking christ.

Djourou och Szczesny tillbaka och startade detta möte, som började med applåder och tyst minut för Arsenal-styrelsemedlem Danny Fiszman, som avled i cancer häromveckan, och de 96 Liverpoolsupportrarna som avled i Hillborough-tragedin.

Som VARJE match för Arsenal nu så var detta en måste-match, så det kändes bra att se grabbarna trycka på och ha bollinnehavet och kontroll av mestadels av matchen. Problemet var dock att Liverpool-försvaret inte hade så svårt att stå emot whatever hemmalaget hade att erbjuda i anfallsväg, och det blev bara blekare.

Andra halvlek var riktigt frustrerande. Inte bara för spelet i sig utan inställningen grabbarna såg ut att ha. De spelade på som om det var vilken match som helst, till skillnad från en match som måste vinnas. Arsenal såg inte ut som ett lag som till varje pris jagade efter en titel. Ingen umpf (tänk; Britney Spears när hon gjorde sitt katastrofala comeback-framstädande på MTV-gala för några år sedan), och det var en besvikelse.

Glöden ebbade ut desto mer tiden gick, tills tilläggsminuterna börjat. Och det är här vi har matchen.

På grund av att Liverpools Carroll trampat snett och Carragher fick smäll i huvudet, tuppade av och blev liggandes ett bra tag medan läkarna jobbade innan man sedan kunde bära ut honom, så visade man upp hela 8 tilläggsminuter. Det blev 12 tillslut på grund av all drama som slog till under den där stunden.

Arsenal fick äntligen tillbaka mer intensitet i anfallen och det betalade sig med att vi plötsligt fick en straff i 96:e. Vågade fasen knappt titta - pressen på Robin var enorm! - men han pallade trycket och satte en iskall snygg straff. En av få fasta situationer han lyckats med under matchen skall tilläggas.

Om det ändå kunde slutat där.

Nu började Liverpool ösa på. Blev farliga och plötsligt - i 100:de spelminiuen - fick dom också en straff!! Oh my fucking Gawd!!

Szczesny kunde inte stoppa Kuyts skott och slutresultatet blev 1-1 när klockan slutade på 102 minuter, efter några av de mest intensiva jäkla minuterna man kan uppleva.

Managerna var inte glada på varandra och man kunde tydligt se hur Dalglish fräste "Piss off!" åt Wenger innan de gick skilda vägar utan att skaka hand. Vi snackar drama.

Ingen av straffsituationerna var egentligen givna straffar, men ingen situation var mer eller mindre självklar än den andra. Så på så vis var det jämt. Men personligen hade jag gärna sett det sluta ojämnt.. (Och det är inte som om Liverpool har något riktigt att spela om.) Främst för våran skull, men också lite för Eboues psyke.

Det var Eboue som låg bakom fällningen som kostade oss de tre poängen - och troligtvis säsongen. Alla gör misstag, men han ligger bakom en del flera än många andra, så det är svårt för Gooners att försvara honom eller ens vilja se honom igen. Det som gör det extra tragiskt är att han för en gång skull faktiskt hade spelat jäkligt bra tidigare under matchen. Inte bara bra för att vara honom, utan han var en av de bästa spelarna på plan! Något jag inte kan minnas att jag någonsin tänkt om honom tidigare. Upp som en sol, ner som en pannkaka..

Bittert, och troligtvis mycke mycke dyrt..

Med landskampsuppehåll och NY så kändes det som evigheter sedan jag såg mitt kära lag. Nästan så man inte kommer ihåg vilka som var tillbaka efter skador och whatnot, men efterlängtade Cesc startade och Walcott började på bänken.

Var smått surrealistiskt att se Jens Lehmann tillbaka i Arsenal-målet efter x antal år. Tysken fick kliva in efter Almunia .. ehm, skadat sig under uppvärmning och gjorde med detta sin 200:de match för oss. Och thank gawd så gjorde han det bra!

En förlust här hade nog fan betytt att slaget var över. Kan man inte ta poäng här i detta kritiska säsong-läget så har man inte i titel-slaget att göra. Inte för att Blackpool gjorde det så lätt för oss..

Första kvarten satte hemmalaget en ordentlig press på Arsenal. Om det var så att Arsenal blev överrumplade eller kyligt kände av det andra laget kan diskuteras, men så fort man läst Blackpools spel och ganska lätt hittat svaga sidan så vände matchbilden drastiskt.

Blackpools stora problem var att de höll ögonen för mycke på bollen och lät Arsenal-spelarna göra löpningar in mot deras mål. Den första som satte bollen var Diaby efter 17 minuter, och tre minuter efter så gjorde Eboue en fin löpning och satte andra målet.

Blackpool skärpte till sig lite, men Arsenal hade minst sagt roligt med sina fortsatta löpningar, speciellt Robin. Tyvärr så sattes inte så många som det borde, vilket gav hemmalaget hoppet tillbaka i andra halvlek.

Andta halvlek gick hårdare till, med osedda stämplingar och gruff. Blackpool började åter igen farligt och spelade sig förbi Arsenal-försvaret till 1-2. Även om jag absolut inte gillade att se Arsenal få problem så gjorde det minst sagt matchen en hel del intressantare för allmänheten och det var stora öppna ytor åt båda hållen.

Med sådär 20 minuter kvar så började Arsenal dock se bättre ut igen. Robin var ytterst nära att göra ett drömmål, men istället satte han bollen i mål några minuter senare, efter Diaby starkt tagit sig ur situation, passat Cesc som gjorde mästerlig framspel till Walcott, som i sin tur spelade in till holländaren som gav oss 1-3.

Men det var inte över där. Det var här som Lehmann gjorde sin insats. Först en skitviktig räddning då Clichy klantade till det och gav bort gratischans, och sedan en jätteräddning som visserligen inte betydde något då flaggan kommit upp, men grejen var att varken Lehman eller anfallaren Campbell var medvetna om detta, så det var ändå skickligt.

All in all en spännande intensiv match som Arsenal visserligen borde dödat i första halvlek, men som slutade gott :)

Missade totalt denna matchen. Var upptagen med att vandra runt i New York, och det tog en hel dag innan jag hörde resultatet. Allt jag behövde höra egentligen. Och till skillnad från vad jag vanligtvis brukar efter missad match - dvs ladda hem efteråt eller åtminstonde se sammandrag - så lät jag resultatet stå för sig själv och gick bara vidare.

Ska vi tvunget göra det lätt för Manchester United att rusa ifrån oss?

Kommer.

Känslan efter den här matchen var mycke märklig. Kände inte mycke alls. Nyligen har vi förlorat ligacupsfinalen och ramlat ur Champions League efter två tuffa matcher mot Barcelona. När Manchester United tog ledningen 27 minuter in kände jag tydligt hur hela processen tärt på mig. Man orkade liksom inte ta åt sig så mycke som man annars skulle gjort. Känslomässigt hade jag redan byggt upp ett starkt försvar.

Såg relativt bra ut på plan första halvlek. Spel jämt, fram och tillbaka, men det som fattades var målchanser. Inte bara från Arsenal, utan också United. Det enda som skapades var vad som blev det där målet.

Var bättre match andra halvlek, men det hjälpte absolut inte oss att van Der Saar hade en bra dag i mål, och stoppade det Arsenal lyckades åstadkomma, bl.a. jätteläge för Kosielny.

När Rooney gjorde 2-0 målet ganska tidigt reagerade jag inte mycke och efter det var jag praktiskt taget ambivalent till vad som pågick på tv'n. Emotionellt nerstängd. Med dåligt samvete över detta var jag tacksam att spelarna fortsatte sätta VDS på prov och att de hade en mycke uppmuntrande Arsenal-publik bakom sig för om de fungerat som jag så skulle det vara begravning där ute. Kollade på min höjd upp när Nasri och Scholes började bråka med varandra.

Almunia gjorde en fantastisk räddning i slutminuterna. Inte ens en sån obetydlig sak kunde man glädja sig åt för i samma veva trasslade Sagna och Djourou in sig i varandra och Johan sabbade sin axel. Troligtvis inget mer spel för honom denna säsongen..... *blank*

Ingen cup-trofé för oss.

Bendtner - som låg sjuk hemma och kollade matchen från sin säng - beskrev senare detta som de två värsta veckorna i hans liv, och när det kommer till Arsenal kan jag inget annat än att hålla med. Ligacupen, Champions och FA Cupen, allt praktiskt taget på samma gång. Snacka om att falla ihop som ett jävla korthus.

MEN. Med det sagt så har vi ligan kvar. Medan serieledande Man United har Champions och Cupen att koncentrera sig på också har vi bara ligan.

No more excuses.

Följer en del kampanjer som försöker få stopp på homofobi i fotboll. 'Goda nyheter' brukar på sin höjd vara någon spelare/klubb som vågar ta upp ämnet att homofobi är fel, så när Anton Hysén öppet kom ut som homosexuell häromdagen var glädjen stor världen över (speciellt med tanke på att Hysén faktiskt är ett känt namn inom fotbollen). Många kanske inte tycker att det är någon big deal att en div2 spelare i Sverige kommer ut ur garderoben - och fan vet att det inte skulle behöva vara det - men sök runt lite på nätet och se hur många fotbollsspelare i välden som är öppet gay.

Jag hoppas verkligen verkligen att det här blir en positiv historia som kan få fler klubbar att engagera sig i frågan och inspirera andra att vara sig själva. Way to go Anton! :)

In other news..

Kommer.

Suck och stön! Så jävla bortslarvat! Vi hade kunnat vara ikapp Manchester United (som förlorade mot Chelsea i veckan, wohaha!) med en vinst här men näää, det vore ju allt för enkelt. Låt oss istället förstöra för oss själva och göra det här svårare.

Domaren var inte på vår sida och tog avgörande beslut emot oss, men det var framför allt sena byten som förstörde det här.

Första halvlek var inte något att hurra för. Uppställningen var inget vidare, Diaby och Denilson hade praktiskt taget samma roll och det blev mest bara spel vid mittcirkeln. Sunderland försvarade bra - det som de nu behövde försvara emot - och de spelade hyfsat (Framför allt gjorde de Wilshere rätt osynlig med ständig markering), även om det var Arsenal som var hindret för sig själva och inget annat. Jag var inte särskilt orolig än för jag trodde på att byten tillslut skulle komma och ge helt annan matchbild. Och jag hade rätt, tekniskt sett.

Bekymrad blev jag först andra halvlek efter en stunds spel och bytena ännu inte hade kommit. 60 minuter in i matchen bytte man ut Denilson mot Chamakh och flyttade om lite på plan. Som väntat blev matchbilden plötsligt en helt annan med löpningar och tempo. Diaby byttes strax mot Rosicky.

Problemet är att de här bytena är att de - även om de var lite tidigare än Wenger brukar vara med bytena - kom försent. Sunderland var dödströtta framåt slutet av Arsenals tryck och kontroll. Otur, domslut, bra målvakt och ribban var det som höll Arsenal från att göra mål. Hade bytena kommit redan i pausvilan är jag säker på att Sunderland inte skulle orkat hålla sig på benen och med tanke på trycket i slutminuterna.. Det skulle varit 3 poäng för Arsenal.

Så framför allt eget fel, men att linjedomaren feldömde offside på Arshavin i situation där ryssen gjorde mål, och domaren ignorerade frisparkssituationer (och möjligtvis straff) emot oss gör inte dagen bättre direkt..

Keligt.

Plus..

Se så lätt det här var! Kunde ni inte bara gjort detta på en gång och sparat er till de viktiga matcherna som Barcelona och nu kommande cupmatch möte mot Manchester United?? *skakar på huvudet men med ett leende på läpparna*

Det var förståss lite kul att se Leyton-spelarna och ivriga förväntansfulla borta-supportrarna på plats. Inte av den anledningen att vi skulle krossa dem, men det är kul när lägre divisions-klubbarna får chans att spela på de större arenorna. De är liksom lyckliga över att bara vara där, glada över det lilla och står bakom sitt lag oavsett vad som händer. Sedan Arsenal's seger mot Barca hade Leyton glatt spridit ordet att deras klubb var bättre än Barcelona då de - till skillnad från LaLiga-klubben - faktiskt lyckades få oavgjort resultat mot oss, hehe.

Var ganska lik startelva som förra gången, men Miquel var inte ensam rookie på plan denna dagen utan fick sällskap av Conor Henderson. (Kan tyvärr inte alls minnas honom från någon B-lagsmatch jag sett, men känner väl till honom genom Twitter, hehe.) Han gjorde en del bra pass, och en del missar. Medförde inte så mycke men det var hans första match så det får man ha överseende med :)

Arsenal totaldominerade, för att uttrycka det rakt. Leyton Orient fick bara jaga och hade svårt för att hålla tätt. Kördes över pretty much.

Chamakh gjorde första målet i sjätte minuten, efter inspel av Rosicky som kom in med bra fart. 20 minuter senare spelade Gibbs in till Bendtner som nickade in sitt första mål, men det var inte det sista.

Dansken var väldigt pigg och framåt den här kvällen. Redan innan halvlekens slut fick han till ett bra avslut som resulterade i 3-0 målet. Han var dock inte så populär bland bortafansen då han kaxat sig emot dem efter sitt första mål.

1978 åkte Leyton Orient ut mot Arsenal i semifinalen med 3-0. De önskar kanske att historien skulle upprepa sig, men Arsenal hade inte lekt klar än. Inte heller Bendtner, som tog den tveklösa straffen vi fick efter Gibbs tacklats en timme in i matchen. Riktigt bra lagd. 4-0 och hattrick för Nic.

Strax efter fick Rosicky bytas ut efter en rejäl smäll som gjorde honom uppenbart groggy. Leddes långsamt av plan och ersattes av Nasri. Förhoppningsvis inget allvarligt :(

Leyton tog beslutet att byta in Tehoue, som så bra förstörde för oss förra matchen. Han var inne länge innan han ens fick röra bollen, men det var förstår ingen i Leyton som fick röra bollen särskilt ofta.

Matchens sista målskytt blev Clichy som satte 5-0 målet efter ytterligare fint Arsenal-anfall (yay!). Wenger log stolt och gulligt nöjt.

En annan som kostade på sig ett leende var Leytons Cox som fick en mycke sällsynt chans att göra ett mål för dem i slutminuten. Ryckte plötsligt ifrån och allt var rätt fram till avslutet. Nästan synd att han inte fick chans att ge Leyton-supportrarna det lilla, men jag är mer glad att vi höll tätt, hehe.