Chans-köpte den här tidningen då jag såg på framsidan att Theo skulle vara med och jag blev inte besviken. Söt intervju.
Jag nästan letar efter nåt endaste litet negativt drag hos den här snubben (as far as we know him) men jag hittar inget. Han verkar rakt igenom givmild, shysst och down-to-earth. Något som nästan är helt otroligt med tanke på hans position.
Eftersom VM-kval och U21 EM inte intresserar mig ett dugg så var jag väldigt inställd på att det skulle bli en totalt fotbollslös sommar. (Såg lite Sverige-Danmark för Bendtner, but that's it.) Jag brydde mig inte ens om mina favoriter Spanien i Confederations Cup.. Trodde jag! Tills jag av en slump slog på tv'n precis när Spanien-match skulle börja och självklart blev jag fast. Nu kan jag ju inget annat än att följa dem hela vägen.
Blev ju såklart inte mindre kul av att Cesc gjorde mål! Innan turneringen startade var det vissa frågetecken ifall han skulle spela eftersom han fick en läskig smäll i huvudet under landskamp, men han är med till 100%. Det känns så jäkligt bra att se honom spela - jag saknar Arsenal sååå!
En annan Gooner i farten är Theo Walcott. Funderade på att försöka få biljetter till Englands-matcherna i Halmstad, men jag blev aldrig motiverad nog. Hade varit roligt att se Theo igen, men det får nog allt bli på Emirates. Han har spelat i alla fall, men det är typ allt jag engagerat mig i att kolla upp.
Jag försvarar gärna Zlatan åt alla håll och kanter, men blev lite sne på han när jag läste att han "tyckte synd" om alla Arsenal-fans eftersom vi aldrig köper in stora spelare osv. Umpf! Ursäkta, men om man vill heja på ett lag med massa stjärnor så borde man vänt sig åt nåt annat håll för läänge sedan. Det är snålt med stora namn i truppen nu, men om man ser tillbaka på de senaste riktigt stora Arsenal haft - Freddie och Henry t.ex. - så var de inga superstjärnor när de kom dom heller. Det är inget nytt att Arsenal är en klubb som försöker göra stjärnor istället för att köpa dom från nån annan. Och fatta vilken skillnad det är att se en spelare växa upp och lyckas mot att köpa ett stort namn som praktiskt taget har en skyldighet att vara bra (och med ens är misslyckad om han inte är super). Att lyckas med ett lag som inte innehåller massa "stjärnor" skulle betyda såå mycke mer än med ett lag av massa stora namn. Fatta!?
Nä, vill man heja på massa stora namn så kan man ju vända sig till Real Madrid. Ronaldo och Kaka? Jeez. Fy fan vad jag ska skratta när Barcelona spöar skiten ur dem nästa säsong. Just sayin'.
Och på tal om köp. Vi har inhandlat en ny försvarare från Ajax. 23-åriga Thomas Vermaelen från Belgien. Who? No idea. Men alltid spännande med lite nytt blod :)
Sagna, Song, Cesc och Theo! Måste säga att det retar mig offantligt mycke att jag inte lyckats finna några najsiga hq-bilder av fotona i den här artikeln för jag gillar dem. Hade kunnat sätta ihop nåt hyfsat fint liksom, som en ny layout här t.ex!
By the way, tyckte det var lite roligt när Sidekicken kommenterade att Song var söt (Det är han ju faktiskt, i sitt bortkommen-valpiga lilla sätt) för jag har aldrig tänkt på honom på det sättet förr. När jag inte tänker på hur han spelar så tänker jag mest på hur i alla intervjuer de andra spelarna i laget väljer honom när de ska peka ut lagkamraten med sämst frissa/stil/smak, hehe.
Det är kvällen för "årets största möte" - Champions League finalen mellan ManU och Barca. Jag höll för öronen och svärde när de envisades med att prata om det på radion. Och delvis ville jag grina. Jag tänker inte se på den. Jag har inte kommit över senaste tidens tunga Arsenal-förluster, känslorna ligger lite på ytan, men allt har såklart inte varit pest och pina om man ser tillbaka på vad som hänt sedan augusti.
Okej, det känns jävligt skumt att skriva ihop någon sorts sammandragning av en säsong jag knappt fattat är slut - och som samtidigt varit slut bra jävla länge för våran del. Men here we go..
Sämsta säsongen i mitt liv som Arsenal-supporter (säger jag inte det varje säsong?) men den hade sina skinande stora stunder. Nya köp; Nasri och Arshavin. Gamla bekanta; Eduardos stora comeback. Nu sist Arshavins uppvisning mot Liverpool i april (Liverpool 4-4 Arsenal), en hejdlöst spännande match man inte kunde tro var sann, men det var också de mycke oväntade segrarna över Chelsea och ManU i november (Arsenal 2-1 Manchester United , Chelsea 1-2 Arsenal) när vi i övrigt var som sämst. Och där har vi egentligen en anledning till vad vårat stora problem var den här säsongen. Vi var för ojämna. Lysande mot de stora lagen, men gick gräsligt många oavgjroda/förluster mot de små. Jag menar, det känns jävligt bra att besegra rivalerna, men det lönar ju sig att sikta på resten av lagen.. om man nu skulle kunna välja ett av alternativen.
Att Cesc blir Player of the Season känns i vanliga fall rätt självklart, men i år går min röst till någon annan. Cesc's långa skadeperiod mitt i säsongen var även det en anledning till att allt gick åt helsike för oss. Han är ju vårt bultande lilla hjärta på mittfältet, och utan honom blev det inte samma fart och tryck framåt. Vi fick veta exakt hur mycke han betyder för oss, men med tanke på att han var borta halva säsongen så tycker jag inte det känns rätt att ge honom min röst. Den gick istället till Robin van Persie. För en gångs skull var Robin inte borta långa perioder p.g. av skador, och han var spelaren som gjorde flest mål för oss. Han var jämn och man visste vart man hade honom hela tiden, även om det i övrigt var si och så runt omkring honom. (Jag hoppas verkligen att han stannar i klubben, jag hatar när man ska hålla på och dra ut på kontrakt-skrivandet!) Men jag blir såklart glad för whoever som tar hem det, jag älskar ju dem alla (mer eller mindre..)
Litet tröst-avslut när Arsenal vann FA Youth Cup igår kväll, i avslutande del-finalen mot Liverpool. Inte bara fick de pokalen, det gick faktiskt lekande lätt i båda final-matcherna (4-1 till Arsenal på Emirates i fredags, 2-1 på Anfield igår). Laget gick obesegrat genom hela cupen. Jag är så stolt (även om ingen fattar vad jag snackar om. "Youth Cup? Finns det en sån också?"). Way to goo, yoofs!
Tveksamt om många av spelarna tar sig till toppen (3-4 st skulle vara bra resultat) men en grabb som är given att gå långt är Jack Wilshere. Jeez, vilket ämne!
Säsongen slut och vilket jäkla antiklimax. Nä, jag snackar inte om de månader/veckor vi gått runt och vetat att ligan/ligacupen/facupen/champions inte kommer hända (i år heller), vilket i sig såklart resulterade i ett långt utdraget segt antiklimatisk halvår. Jag syftar snarare på hur Arsenal-löst det blev för min egen del:
Näst sista matchen (16 maj) - mötet mor ManU - kunde jag inte se för jag gick på HippHipp-show istället (morsans 50-års present). I vanliga fall skulle jag säkerligen lagt mig i och sett till att HippHipp blev på något annat datum, men i ärlighetens namn så var jag rätt säker på att ManU skulle få sitt poäng - det sista de behövde för att ligatiteln skulle vara deras - och hade jag någon vidare lust att se ett annat lag ta emot pokalen och fira sin lyckade säsong? Skulle såklart ha sett den - om inte annat för att stå vid mina pojkars sida - men det var inte direkt värt att slåss för..
Sista matchen gick i söndags, under min och Fridas spelhelg. I vanliga fall ber jag någon spela in matcherna åt mig (såklart!) och det gjorde jag faktiskt denna gången också. Bara ett problem; Matchen sändes inte på tv här. Inte tillräckligt intressant tydligen.. (En av kanske två ligamatcher med Arsenal Canal+ inte sänt) Så det var det.. (Förra året fick jag inte heller se sista matchen. Är jag dömd att inte få se dem? Whyy!!??)
Är i alla fall glad över resultatet i sista matchen, då vi mötte Stoke City. Det var en fin avslutning på en annars mycke kass säsong. Men som sagt, jag såg den inte (sammandraget räknas ju inte..) så nu känns det lite förvirrat för min del. Har inte sett Arsenal på två veckor, är inte van vid att missa matcher och nu plötsligt är man inte i ett säsongsuppehåll när man aldrig fick se avslutningen av det hela.. I'm lost..
For the love of fuck.. Som om vi inte alla Gunners är deppiga nog med slutet på denna förfärliga säsongen så ger dom oss ett förskräckligt jävla bortaställ till nästa säsong (igen). Jag brukar vilja ge de nys ställen en liten period för att man ska vänja sig, eller åtminstonde se det på plan, men for fuck sake, det här är för jäkla katastofalt misslyckat asså..
Är det meningen att vi ska se ut som Arsenal eller några preppy jävla överklassfjantar i Chelsea/Tott färger?? Ugh. 05-07 ftw!
En match kvar på säsongen, mot Stoke City (DEN ska vi väll kunna ta i alla fall!!?) men jag är lite mer intresserad av FA Youth Cup finalen mot Liverpool som går fre/tisdag. Kanske kan det ge nån liten positiv spin såhär på slutet, så man inte går in i det långa sommaruppehållet med massa tyngande negativitet!
Ska hinna ikapp med alla matchrapporter efter säsongens slut. Bleh så slarvig jag varit!
Kommer..
Det har gått några dagar och processen att lägga semifinalen bakom sig har påbörjats men fan asså, det är som ett öppet sår.
Inte mycke att säga om matchen egentligen. Faktiskt så såg den knappt. Synen av alla Arsenal-fans med flaggor på läktarna var asmäktigt, och laget började bra, men efter de där första två målen 10 minuter in lyckades jag hålla blicken på allt annat än tv skärmen. Det gick precis som jag hade fruktat och varit skakigt nervös inför i två dagar. Det var inte ens tanken på att åka ut champions league som oroade mig mest, utan att göra det på ett sånthär vis. Överkörda och utan en chans.
Var ju en tidig slakt, med ett par skitmål egentligen. Första fick dem för att Gibbs snubblade till i försvarsområdet (Entligt Cesc var han helt förkrossad i omklädningsrummet i halvlek. Jag känner verkligen för honom, tungt för en 19-åring att bära på.) Andra för att Almunia.. Ja, han inte var där han skulle. Skitmisstag. Pafft, men individuella misstag kan jag ändå acceptera. Tårarna kom först när Ronaldo satte det tredje målet - långt efter man gett upp hoppet. Det gjorde jävligt ont att det målet liksom var snyggt och man inte kunde skylla på något annat än att vårt lag var så jävligt mycke sämre. (Ett litet sketet straffmål från Robin var knappast någon tröst, men att få bort den där nollan i resultatet skadar inte…)
De första timmarna dagen efter vad jag helt som i en annan värld. Kroppen gick på automatik på något sätt, medan skallen var som i en dimma. Jag kunde inte tänkla på NÅGOT annat än den jävla matchen. Svårt att förstå kanske, att något sånthär betyder så mycke. Hade någon sagt att “det bara är en fotbollsmatch” hade jag tagit till våld, men folk runt omkring mig beklagade sorgen eller lät bli att säga något om saken alls. Behövde den förmiddagen för att smälta.
Liksom.. I kinda get this. Men tänk om vi vinner Champions League nästa säsong? Eller ligan för den delen. Så missar man det för att man tagit livet av sig. Fy fan va snopet… Jag antar att jag är mer optimist än den där snubben.
Beställde Arsenal’s officiella magazin på tisdagskvällen innan matchen. Beställningen packades på onsdagen och kom fram på torsdagen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när jag öppnar kuvertet och finner DET HÄR. What the..?? Ska jag vara road över vad som är ett ganska kul misstag, eller förolämpad över någons otroligt elaka humor? haha.
Kan inte ens minnas när någon Arsenal-spelare har varit ute och festat, gjort bort sig och dragit på sig stora headlines sist. Sånt som händer andra lag. Wenger väljer gärna stabila spelare som inte sysslar med såntdär, men med det sagt så togs de här bilderna på Bendtner efter festandet på matchkvällen. Det första jag tänkte var “Oh shit, Bendtner-hatarna kommer hänga honom för det här..” men faktiskt så blev reaktionen från de Arsenal-folk jag har kontakt med praktiskt taget tvärt om. De uppskattade att Bendtner tog förlusten så hårt att han inte ens hade vett att inte supa skallen av sig, och faktiskt.. de kan kanske inte klaga på att han gjorde precis vad de flesta av dom själva antagligen gjorde den kvällen, hehe. (By the way, äckel-journalistik varning när de visar Bendtner med byxorna nere och längre ner propert klädda ManU-spelare, som om det skulle visa skillnad på beteende. Bilderna på Manchester-spelarna är fan tagna före festandet, det var nog ett par ofokusterade blickar i den högen också senare på kvällen! Just sayin‘.)
Clichy - ryggskadad efter Villareal - blir borta resten av säsongen.. Suck.
Trevligare nyheter är att Robin van Persie’s fru Bouchra är gravid igen. Kan bara tänka mig hur till sig snubben måste vara. Han är en sån farsa som tar till precis alla ursäkter att få prata om sin unge (Shaqeel) vilket hos vanliga föräldrar är en pain in the ass men i det här fallet faktiskt är ganska superguligt. Bilden av honom som nördig pappa är liksom så himla långt från gangsta'-bilden media målade upp av honom förr och som han felaktigt nog fortfarande verkar få leva med.
Kommer..
Kommer..
Kommer...
Ooh my gaaawd! Varför fick inte våran lille ryss starta i FA Cup matchen mot Chelsea? Kanske för att ödet ville ge oss vad som mycke möjligt var den kanske bästa matchen någonsin. För den här matchen var helt jävla otrolig, vare sig du är supporter av nåt av lagen eller inte. Ren jäkla underhållning.
Inte för att jag som Gooner skulle beskriva den första delen av matchen “underhållande”. Med våra bästa forwards skadade så fick Bendtner vara själv på topp, medan resten av laget var tillbakadraget och försökte försvara så gott de kunde. Det är inte direkt “skoj” att se sitt lag vara underlägsna - som ett mittenlag ungefär - medan storlaget Liverpool i högform (dock utan Gerrard) stormar fram och håller spelet på en sida av planen.
Fabianski hade en bra dag, och räddade oss både en och två (och tre och fyra..) gånger, men det kändes verkligen som ett Liverpool-mål låg i luften. Men vad fan betyder en känsla. Arshavin tänkte uppenbarligen inte låta sånt bullshit stoppa honom, och det stod därför 0-1 till Arsenal efter 35 minuter. Liverpool tryckte på som fasen resten a halvleken, men vår målvakt lät sig inte luras.
Plötsligt hade man (ett smått jobbigt) hopp om att det här kan gå, men man kunde inte ens ana vilken andra halvlek det skulle bli!
Tog inte många minuter innan Torres nickade in 1-1. Inte direkt överraskande, och strax efter kom även 2-1 målet. Allt man kände att jag kunde be om vid det laget var "snälla, låt det inte bli pinsamt!" och Arshavin hade inga såna planer. I 66:e minuten sköt han projektil-skott rätt i mål. Avslut i världsklass. Hoppet var tillbaka, och hysteriskt när Arshavin tre minuter efter gjorde hattrick!!! 2-3.
Strax efter stod det 3-3 p.g. av Torres.
Det var kamp i varenda mottagning och båda lag jagade mål som idioter in i det sista. Och tro det eller ej, men 90:de minuten gjorde Arshavin det igen!!! 4 jäkla mål från en och samma lilla ryss! Så jävla grymt.
Fast Liverpool var inte heller klara och Benayoun satte matchens sista mål i andra tilläggsminuten. Slutresultatet blev 4-4 och antagligen den mest underhållande matchen jag sett. (wee!)
8 mål, 3 målgörare. Otroligt.
Efter en sånhär rutten helg - och inför mötet med Liverpool i morgon - passar det bra att muntra upp sig med lite söta roliga youtube videos..
Usch vilken seg jobbig helg det här blev. Jag har fan inte orkat eller velat göra nånting och att förlora semifinalen i FA Cupen var den stora gigantiska pricken över i:et.
En allmän tunghet låg över Arsenal. Fabregas, Adebayor och Robin var alla helt anonyma (Tog en kvart för mig och farsan att fatta att holländaren ens var med!) , och Fabianski - som annars har känts väldigt stabil sedan han tog Almunias plats - fick flertal hjärnsläpp och sprang ut vid korkade tillfällen. Det är ju just typiskt att de ska ha en sån dag just under en sånhär viktig match!
Kanske var det gräsmattan…? Semifinalerna spelades på neutral mark - Wembley, engelska landslagets nationalarena. Det är första gången Arsenal spelar där och Wenger var inte imponerad. Det var gräsmattan som var det stora problemet, och när matchen började fattade man snabbt vad han menade. Grästuvorna flög åt alla håll och det verkade inte vara något fäste alls. Mellan Everton/ManU dagen efter var det fyra spelare som fick kramp. Det är ju fasen pinsamt.
Anyway, matchen började med Fabi-hjäränsläpp tre minuter in i matchen, men som tur var så stod Gibbs på mållinjen och kunde rädda. Var annars en väldigt försiktig inledning och det hände inte mycke förrän första målet i 18:de minuten. Walcott’s skott nuddade målvaktens fingrar, men bollen satt, mycke tack vare Ashley’s styrning, wohaha. I vanlig ordning hoppade Theo lyckligt upp i första bästa famn, liten som han är. Det är alltid lika gulligt.
Chelsea hade uppenbar respekt för den snabbe lille engelsmannen. Så fort han närmade sig bollen på deras planhalva slog de panikslagna ut den direkt, livrädda för att göra det där misstaget som skulle hjälpa Arsenal att utöka ledningen.
Efter otroligt mycke felpassningar från Chelseas sida, men 1-1 målet kom. Vetifan om det inte var offside momentet före, men reduceringen var ett faktum. De blå vaknade till och tog över. Arsenal-försvaret däremot började fumla en hel del, vilket fick mig att börja panikäta ostbågar.
I andra halvlek var det hell mellan lagen och båda kom närmare och närmare ett ledningsmål. Men som sagt så var många av Arsenal-spelarna loja. Var något som inte stämde. Men det kunde ha gått åt vilket håll som helst. Lutade lite mot att det skulle bli förlängning, men som vanligt så förstörde Drogba för oss (Jag HATAR att möta den jäkeln!!!) 2-1 i 84:de och vi förlorade ännu en chans att vinna något i år. En tröst var att Everton slog ut Manchester United idag.
Nu har vi bara Champins League kvar att vinna. Hur många satsar pengar på att det går våran väg? hehe. Med ManU, Barca, och Chelsea kvar är vi minst sagt underdogs!
Andra funderingar…
Vad som egentligen gjorde mig mest nervös inför den här matchen var allas säkerhet på att Arsenal skulle ta hem det här. Det ger en falsk känsla av trygghet som i slutändan antagligen skulle ta dö på mig om Arsenal faktiskt åkte ut. Farsan hade köpt chips/dipp som jag bara vräkte i mig i början av matchen, av ren nervositet.
Pires klappade uppmuntrande upp några av Arsenal-spelarna i tunneln innan de gick ut på plan, vilket fick mig att aww-a fånigt. Gamle Pires.. Såna minnen han framkallar. (Lol åt hur Eboue stod och med båda händerna klappade ungen han hade framför sig när lagen ställde upp.)
Arsenal startade hett som fan. Först 8 minuter in i matchen hade Villareal sin första målchans, men den var enkel för Fabianski att ta. Ögonblicket efter satte Walcott bollen i mål med en mycke fin chipp. (Hellyeah åt Cesc’s pass fram till honom.)
Villa fumlade som fasen framför sitt mål, och verkade helt vilse emellanåt. Såg inte vem Villa-spelaren var som klappade om Cesc på vägen ut i halvlek, men Cesc var inte intresserad, skakade av sig hans arm och klev åt sidan. Jag skrattade roat. Matchen är inte över, vänner kan de vara efterråt..
Villareal var klart mer vakna i andra halvlek, och hade mycke boll. Hjälpte ingenting för i varenda anfall envisades de med att dra sig inåt i banan. Arsenal’s försvarare behövde praktiskt taget bara stå i en klump i mitten.
En kvart spelad och Robin släppte fram bollen till Adebayor. 2-0. Bjöds på dans-firande från Ade/Eboue/Silvestre, Song, och asaroligt nog från Wenger på sidan av plan!! Okej, inte mycke till dans från honom, det var la mest skutt, men gulligt var det! Haha.
Tio minuter senare fick Arsenal en ganska billig straff (Inte feldömd dock). Villa’s Eguren - som redan hade ett gult - blev så upprörd att han snackade till sig en varning och åkte ut. Att snacka sig till ett rött kort är en av de mest korkade jävla saker man kan göra. Så jävla taskigt mot laget och supportrarna. Bara för att man inte kan hålla käft och samla sig.
Robin lade straffen kallt på högersidan av målet och resten av matchen gick mest ut på att göra byten. Matchen vunnen, och Villareal hotade aldrig riktigt Arsenal från att gå vidare till semifinalen.
Annat…
Hade sett fram emot att se den här matchen före kvällens påskfirande, men nä, såklart visades den inte på tv. Inte förrän i eftersändning halv elva och vid det laget satt vi i Sofieslätt och snapsade, typ. Så det fick bli audio.
För det första: Fan va pampig musik de spelade på arenan innan matchen! Jag tror det var från gladiator-soundtracket. Kändes väldigt “doomsday”, hehe. Anyway, jag hängde med jävligt dåligt i första halvlek för kommentatorerna hade inte så mycke att säga om vad som hände på plan.
Jag hängde i alla fall med på att Djorou bärdes ut på bår med knäskada och Gibbs nog turligt slapp undan ett rött kort.
Wigan fick ett såntdär jäkla tidigt mål (Damn you, Mido), tack vare ett kasst försvar och Arsenal imponerade inte. Men det var ju bara i första halvlek och när det gäller Gunners så betyder inte första 45 ett piss, det har man ju lärt sig.. Under med 1-0? So what. Oroa sig gör man inte längre förrän i 70+..
Tack vare lite jävla uppkopplingsproblem missade jag Walcott’s mål i 60:de. Det var tråckligt framspel från Arshavin som gav den lille chansen och han satte den trots att det fanimej var Wigan-spelare överallt. (Kolla in Toure's hopp! haha)
I andra så bytte spelarna lite positioner. Fabregas flyttade bakåt, och nyinbytta Robin tog hans plats. Adebayor byttes också in (till bortapublikens glädje, de sjöng hans namn för full hals) och efter det tog det inte lång stund innan det gav resultat. Men vem gjorde Arsenals ledningsmål? Silvestre!! haha. Fabregas spelade in den till honom.
Robin var näste man på tur, men hans mål var tyvärr offside. Istället kom Arsenal’s två sista mål på övertid (5min tillägg). Arshavin gjorde najsigt 1-3, mycke tack vare uselt försvar, och Arsenal’s fjärde sattes överraskande roligt nog av Song!
Som sagt, ingen idé att oroa sig..
Annat..
Det här började inte bra alls, nånstans. Inte för laget, och inte hemma i tv soffan där jag och farsan rök ihop. Var det vanliga volym-“diskussionen” som alltid är densamma oavsett om det är jag eller morsan som ber om högre volym. “Är du döv eller?” säger han övermäktigt, som gillar att ha på knappt hörbar volym. Den går att höra, men rör man sig lite eller nåt så missar man ord och varken jag eller morsan tycker det är särskilt kul att sitta och behöva koncentrera sig på att höra. (Och det ska man tydligen mobbas för. Varenda jääävla gång.) I vanliga fall när det väl har kommit till döv-frågan så brukar jag peka ut detta, men jag orkade inte den här kvällen och ville bara se på fotboll så jag bara fräste “JAA!”. Hans comeback blev “Då kan du ju se på din egen tv då”, vilket han uppenbarligen inte alls menade, men jag for ut ur rummet som en kanon, kollade sedan resten av matchen på mitt eget rum och njöt lite elakt av att veta att han gärna vill att jag ska sitta där ute och diskutera matchen.
Anyway, matchens början var inte heller nån höjdare. Båda lagen startade hett och med snyggt passningsspel (åh Fabregas. Tillbaka med sitt genialiska passningar), men Villareal hade chanserna och - nio minuter in i matchen - första målet. Almunia var chanslös för Senna’s skott. Försvararna var inte där de skulle.
Och det blev bara värre därifrån. Sagna halkade runt som Bambi på is. Efter 25 spelade minuter så kunde inte Almunia fortsätta längre eftersom han vridit till foten (Borta i alla fall två veckor nu). Fabianski gjorde en bra och viktig räddning så fort han kom in, men tio minuter efter vi förlorat förstamålvakten så vred Gallas till knäet och fick bäras ut. (Blir borta resten av säsongen). De gula korten haglade för Arsenal och Villareal kom bara närmare ett andra mål.
Andra halvlek var totalomvändning! Fabregas flyttade upp på mittfältet och jag vet inte om det var den stora anledningen, men Arsenal tog över matchen.
Nasri hade lite chanser, men han var inte alls så bra som han brukar. Kunde haft ett Walcott-mål i 54 min om det inte varit för totalkass pass från honom. Men! Istället fick vi världsklassmål från Adebayor ögonblicket efter!
Det var en fantastisk långpassning från Fabregas som Adebayor bröstade ner och på det här viset lyckades sparka i mål!?! Gosh!!
Wenger hoppade överlyckligt, men samlade sig i vanlig ordning snabbt igen och koncentrerade sig på resten av matchen. Och det behövdes för Villareal var inte redo att ge upp. I 80:de min tog de praktiskt taget över igen, efter byte. Arsenal - som ju haft två av sina tre byten redan i första halvlek - verkade lite matta. Fabregas var uppenbarligt trött och kostade lite felpassningar, vilket inte är så underligt med tanke på att han 1) är rätt matchotränad och 2) sprungit mest av alla på plan.
Men det blev inte flera mål, och 1-1 är ett hyfsat resultat på bortaplan. Villareal är ett sånt lag som är ganska kända för trist spel, men det skulle man inte kunna tro när man såg dem den här kvällen. Kanske är de på väg i samma riktning som Arsenal? För Arsenal var minst sagt kända för att vara tråkiga på alla sätt och vis för några år sedan, till att bli de mest skönspelade lirarna i ligan.
Älskade gamle Robert Pires fick lite speltid i slutet av matchen, vilket var trevligt (speciellt eftersom han inte gjorde någon större skillnad, hehe). Aww!
Annat nämnvärt..
Äntligen ligaspel igen! Av någon anledning känns det som om jag inte sett Arsenal på veckor när det egentligen “bara” varit två. Får mig att sucka över den kommande Arsenal-lösa sommaren. Ugh! Men.. Två månader kvar (och förhoppningsvis nån pokal där i slutet också! hehe)
Anyway. En väldigt trevlig solig dag på Emirates idag (och här också faktiskt). I vanlig ordning har landskamper kostat oss (Van Persie skadad efter spel med Holland), och Nasri har visst influensa, men vi hade en hel del återkomster. Adebayor tillbaka efter ett uppehåll, och Walcott - som man för ett ögonblick fruktade inte skulle komma tillbaka mer den här säsongen - var redo, men namnet på allas läppar var naturligtvis Fabregas! Vår lilla kapten som inte spelat sedan december!
Nyss återkomna och match-otränade så man ska kanske inte förvänta sig några under, men det hindrade fan inte Adebayor att sätta två mål med hjälp av Fabregas, haha! Inte lite najsig comeback liksom! 7 minuter in i matchen fick Arsenal en frispark från ena hörnan. Fabregas la in bollen i målområdet och i myllret kunde Adebayor ohindrat nicka in bollen.
Andra målet kom i början av andra halvlek. Den här gången chippade Fabregas vackert långt fram bollen till Ade, där han var fri att göra pretty much vad han ville. Så han fjuttade in den i buren.
Manchester City hängde inte riktigt med och betedde sig lite fumligt och desperat emellanåt. Hade sina chanser, men Arsenal var spelsuget och Robinho & Co hade liksom inte så mycke att säga till om.
När bytena gjorts - Ade, Walcott och Fab (som fick stående ovationer) mot Bendtner, Eboue och Ramsey - så blev spelet lite hackigare och lite mer vad man tvingats vänja sig vid denna säsongen, men segern var liksom pretty much redan ett faktum vid det laget.
Mer som hände…
Eftersom jag jobbade under Champions League-dragningen förra veckan så gjorde jag Matilda till medlare så att jag skulle slippa gå och undra och oroa mig hela dagen. Porto skulle väll va idealet (ManU får nog knappat några större problem..), men det blev näst bästa. Och vi får återse en gammal älskad bekant; Pires. (Och förhoppningsvis ta ifrån honom semin.. haha.)
Kvartsfinaler:
Villareal – Arsenal
Manchester United – Porto
Liverpool – Chelsea
Barcelona - Bayern München
Semifinaler:
Manchester United/Porto - Villareal/Arsenal
Barcelona/Bayern München - Liverpool/Chelsea
Var ett väldigt tjohej för några veckor sedan när ”Daily Mirror” hade en artikel under rubriken ’Big 'Ead Bendtner’ och quotade (om man nu kan kalla det så!?) Nicklas från en dansk intervjuv; ”I should start every game, I should be playing every minute of every match and always be in the team.” Efter det så var det väldigt mycke vem-fan-tror-han-att-han-är snack och Bentner var väldigt upprörd för han hade inte alls sagt så. Och det medger till och med Daily Mirror nu. Bad om ursäkt och skrev den rätta quoten; ”I constantly believe that when I am in my best playing form then I should play from the start, whoever is ready or injured.” Fy faan för sån äcklig media som uppenbarligen bara vill ställa till och starta upp skit så att de kan sälja sina jävla tidningar. Det är helt sjukt hur man kan sälja lögner hur som helst som berör någon annan negativt (Det gäller alla kändisar, och det finns helt klart värre exempel än det här, men detta exemplet är klockrent hur de medvetet ställt till det för någon.)
Och på tag om lögner och skitsnack. Låt mig uppdatera om CescGate! Om jag innan kanske hade lite man-vet-ju-aldrig funderingar kring om det var något spottande så är det ganska borta nu. Hull gör det jävligt svårt för någon att tro på deras story. Sökte om en vecka till att få fram sin sak, vilket FA tydligen lite motsträvigt gav dem, för Brian Horton – assist-managern som Cesc tydligen ska ha spottat på – har lämnat landet och går inte att få tag på! Låter jävligt misstänkt. Behöver de extra tid att leta reda på vittnen? Vittnen som tydligen inte existerar för det är ingen jävel som kommit fram än så länge! (Vad stoppar dom? Tror tidningarna skulle ge en rätt skön peng för den storyn!)
Ryktas om att Aliadiere ska tillbaka till Arsenal. Gillar snubben och så men om detta skulle vara sant så förstår jag verkligen inte varför. Behöver vi fler spelare som skadar sig hela tiden? Och varför skulle han vilja komma tillbaka till ett lag där han typ blir 3-5:de reserv?
Tråkigt speluppehåll nu. Jävla landskamper....
Efter tidig bio under dagen och grillmat så var jag och Matilda väldigt slappa när vi la oss i soffan och tittade på matchen. Pömsigt under perioder, men i det stora hela var det var en händelserik kul match!
I början så pressade Arsenal på en del, men Newcastle klarade sig bra. Det första som egentligen hände – efter 22 minuters spel – var att Newcastle fick straff!! Var Almunia som drällde ner en av deras spelare och det var inte så mycke att gnälla över. Men Almunia var samlad och Newcastle missade sin chans att ta ledningen! Han och Toure headade peppande varandra efterråt. Det här var vår match!
Och man skulle faktiskt kunna tro att Newcastle redan hade förlorat efter det. När man kollade på hemmapubliken så såg man buttra miner och män nära till tårar. Jeez, Newcastle hängde i och försig precis över nerflyttningssträcket, men det var ju resten av matchen kvar!
Okej, så det såg inte bättre ut för dem när de en kvart senare fick byta ut en spelare med lårskada, men efter det var Newcastle riktigt farliga en stund. Inte riktigt lika farliga som Robin, som i slutet hade två bra chanser – varav en var en supermiss på öppet mål!
När andra halvlek började hann jag knappt reflektera över faktum att det inte delats ut några kort än så länge (Mark Halsey är den domaren so delar ut minst kort i ligan) då Gallas drog på sig ett gult, hehe. Han var den enda som fick ett under hela matchen också, trots armbåge i ansiktet på Arshavin och nedragen Clichy (Fast jag klagar inte! Bättre att domaren först snackar med spelarna innan han drar fram kort.)
Anyway, efter det drog målfesten igång. Bendtner som startade det hela med att nicka i nätet. Mål från honom var precis vad jag hade önskat. Vill att han ska lyckas! Och jag och Matilda kunde tjoa lite över norden, wohoo.
Men firandet blev kort. Inte ens en minut innan Newcastle gjorde mål dom också!! Mycke tack vare Gallas fummel. Ugh. Tror också Matilda jinxade ledningen lite när hon gnällde över hur hon tyckte det var synd om Newcastle – supportrarna såg ju så ledsna ut. Hon försäkrade att det här inte var vad hon hoppats på!
Men man kunde ju undra när Diaby några minuter senare gjorde mål och hon skrek ”NEJ!” över hela huset. Fast, hon trodde det var utanför (Jag köper den historien, haha ;) lät lite bättre när Nasri gjorde mål 3 minuter efter.
Samir Nasri delar inte födelsedagen med sidekicken som Fabregas, men twinx-frisyren och allmäna sötheten gjorde honom ändå till hennes nya Arsenal-favorit (Delad plats med Cesc såklart) Hon rootar för att jag ska köpa en Nasri-tröja nästa säsong, men jag vet inte om det blir Nasri eller Sagna.
Anyway, matchen slutade med en superduper-miss från Bendtner/Denilson och ännu en för Bendtner. Men med tanke på resultatet så slår det honom nog inte för hårt denna gången. All is good :)
Annat som jag kan glädjas över..
Drama efter Hull-matchen, då deras tränare Phil Brown visat sig vara en jävligt dålig förlorare. Den respekten jag hade för honom då han lyckades ta Hull till Premier League (och besegra Arsenal i ligan, för all del..) är lite som bortblåst måste jag säga..
"The game was turned on its head when the referee succumbed to local pressure, shall we call it. Arsene Wenger got my goalkeeper booked for time wasting. It's an absolute disgrace to tell you the truth.” "We haven't been beaten by Arsenal, who are fourth-top in The Premier League, we've been beaten by a linesman's decision and a referee's decision. Simple as that.”
Sån jävla bullshit. Vet inte vad han hallucinerade, men det var fan ingen orättvis match och Hull hade jävlamig alla möjligheter i världen att vinna om de bara fått till det mer än en gång (De var duktiga, men det hjälper ju fan inte om motståndarlaget gör fler mål, duh). Visst, man kan ifrågasätta Arsenal’s andra mål, men det var fan ingen domare ivägen för Hull att göra fler mål själva.
By the way, alla domare som ger kort för slöande får applåd av mig, även om det så är Arsenal-spelare som får det!
Men Phil Brown hade mer att säga; "You're not going to get the rub of the green when you come to places like this, but for their club captain, Cesc Fabregas, to spit at my assistant manager at the end of the game just shows you what this club is all about. It's Brian Horton's decision to take it further.”
What the fuck.. Cesc är en människa och gör dina misstag, men varför skulle han spotta på Brian Horton?? Är ju inte precis några arga känslor som rusade upp, Arsenal vann ju för sjutton, och Fabregas spelade inte ens! Låter lite väl jäkla otroligt, speciellt när anklagelserna inte ens kommer från Horton själv. Jag är skeptisk om man säger så.. FA undersöker saken.
Cesc var ju tvungen att gå ut och försvara sig mot anklagelsen, som överskuggast hela Arsenal’s seger; "I was on the pitch at the end of the game celebrating with my team-mates, but I promise I did not do anything wrong," "It was not until half an hour after the game that I heard what Hull were saying about me and it is not something that is easy to accept.” "I don't even know who the assistant manager of Hull is or what he looks like.” "I am told Hull will be making an official complaint to the FA about me. Well, I am perfectly relaxed about that. I have nothing to hide."
Från Arsenal.com: ”I categorically deny that I spat at anybody after the match. I have never done this in my whole career on the pitch, so why would I do it when I am not even playing? "I can understand the frustration of losing a game to a dubious goal, that has happened to me many times in my career as well. But this is not the fault of me or any of the Arsenal players."
Förstår att det är lätt för tränarna att brusa upp efter en förlust (Wenger är rätt duktig på det också) men att smutskasta en klubb bara för att man inte vinner..? Grow the fuck up..
Kommer..
P.g. av eftersändningar, Melodifestivalen och allmäna omständigheter så tog det två dagar innan jag slutligen fick se den här matchen (och jag lyckades hålla mig ifrån resultatet). Väl värt väntan!
Hann inte ens skriva färdigt följande mening i mitt block..; ”Gör de inga mål i den här matchen är Arsenal första laget nånsin i Premiere Leagues historia som går mållösa såhär länge” .. innan Arsenal hade gjort mål! 1minut och 19 sekunder, tjolahopp!
Såg först ut att vara Arshavins första mål för oss, men det räknades senare som Blackburn-självmål. Walcott spelade in bollen från högerkanten, kanten som bortalaget till en början hade väldigt svårt att täcka.
Arshavin fick sitt mål dock, och det blev ett jävligt mycke snyggare mål än det där första. I andra halvlek spelade in till målburen själv – från kanten – och istället för att passa till Bendtner framför mål (av anledning som blir klar om du läser vidare) så sköt han in den själv från sidan av målet. Över målvakten rätt upp i måltaket.
Blackburn började matchen väldigt osäkert, fick senare lite kontroll, men tappade den sen totalt igen – då Arsenal’s mål började drälla in. Är ungefär sammanfattningen av deras spel. Den enda som nog mådde sämre än dom på plan var Bendtner.
Fy faan vad jag led med dansken! Seriöst, under bara några minuter sumpade han helt 5-6 bra och halvbra chanser! Han kunde bara inte få in bollen!! Hemmapubliken blev bara mer och mer irriterad efter varje misslyckad målchans – och började vid ett tillfälle sjunga efter Robin van Persie som satt på bänken – men de skärpte till sig ganska snabbt. Efter vad vi gick igenom med Eboue så har de skönt nog lärt sig en läxa (Det hjälper ingen att bua ut vår egen spelare!) I slutet av matchen – ytterligare några missade målchanser senare – så applåderades Bendtner till och med förlåtande när han gick ut. Han vet själv att det var ett totalt misslyckande…
På tal om Eboue..! Han byttes in i slutet av matchen, och det dröjde inte länge innan han missade en bra chans han med, men het på gröten som han var så gjorde han strax därefter mål på retur från Arshavin-skott! Och bara minuten senare så fick Arsenal straff (Tack Martin Olsson) och vem tog den om inte Eboue – mannen med det plötsligt fantastiska självförtroendet. 4-0. Jag hoppas Bendtner kan komma tillbaka och gör samma sak…
Annat värt att nämna..
Edit: Kul quote om saken från Wenger; "I spoke to [Almunia] about it at half time of course. I had some experience with Jens Lehmann before. I think he would've headbutted him" lol!
FA Cupen i kväll. Är Kinch kommentator igen så.. jävlar..! Seriöst, jag skriver in till Viasat för de här galenskaperna måste stoppas!!
Kommer
Arsenal fortsätter att ganska lätt bara segla igenom FA Cupen. Den här matchen skulle vi vinna, och tadaa! Wenger kunde lättat pusta ut :)
Såg lite underligt ut med en start-uppställning utan vare sig Robin eller Bendtner. Itsället fick Vela, Arshavin och åter-igen-friska Eduardo börja på topp. Gibbs hade Clichy’s plats på kanten. Gick så bra så :)
Burnley’s spelplan var att försvara, och hoppas på nån tursam chans nånstans. Fick dom inte. Arsenal kontrollerade matchen pretty much från början till slut, och fick in ett par jäkligt snygga mål på vägen!
Vela började på ledningen i 24:e min. Lät sig inte stoppas av lite tröjdragning och störningar, och med tunnel och liten chipp gick bollen i mål.
I andra halvlek gjorde kapten Eduardo – som annars varit lite anonym - matchens snyggaste mål. Han klackade in bollen, som Song spelade fram till honom.
Song assisterade även på sista målet i 83:e, efter det att Arsenal hade börjat sänka tempot och Burnley faktiskt fått lite chanser (eller i alla fall kommit upp till Arsenal’s planhalva ett par gånger) Han spelade fram till Eboue, som den här gången kunde sätta 3-0!
Hade det varit nån annan spelare hade det här målet kanske resulterat i lite stolta leenden och lite kramiga klappar på ryggen, men med tanke på att det var Eboue – som ju haft det jävligt tungt senaste tiden – så var laget väldigt lyckliga för hans skull. Kan inte ens föreställa mig hur lättad Eboue måste vara!
Var inte bara Eduardo som var tillbaka idag. Walcott – som varit borta i flera månader efter axelskada – fick hoppa in och spela de sista 20 minuterna. Han hade stått som assist till Robin-mål om inte domaren felaktigt dömt offside på honom. Ingen större förlust i just den här matchen, hehe. Kändes i alla fall jäkligt bra att se honom spela igen! :D
Andra grejer värda att nämna..
När det går så knackigt för A-laget får man glädja sig extra mycke åt de få andra framgångarna i klubben. Grattis åt Arsenal’s ungdomar som slog ut Tottenham ur FA youth-cupen!
När Arsenal möter Tottenham spelar det ingen roll ifall det är A-laget eller ungdomarna som spelar, det gäller bara att rätt lag vinner! Och när rätt lag vinner på det här viset är det extra grymt kul. Hemmalaget gjorde ett tidigt mål och behöll ledningen till andra halvlek, då Arsenal’s Bartley jämnade ut det i 51:a minuten. Det resultatet stod sig fram till nittionde minuten, tills Arsenal visade vart skåpet skulle stå och gjorde två till, helt rättvist. Hell yeah.
kommer..
kommer..
Är sällan så missnöjd över en seger som den här. Det handlar inte om att den var ful eller nåt (absolut inte!) men problemet är att Arsenal borde gjort många många fler mål (Åtmonstonde ett vanligt!!). Att möta Roma på bortaplan om två veckor med bara ett litet fjuttigt mål i bagaget känns inget vidare. Är liksom vår plats i Champions League det handlar om!!
Vad som gör det hela värre än att det bara är ett hemma-mål vi leder med är att det målet kom på straff (av van persie). Arsenal (speciellt Bendtner) hade alla möjligheter i världen att göra fler – Arsenal var spelmässigt bra medan Roma hade problem att få ordning på sina positioner – men måltorkan fortsätter.. Först nu som det riktigt riktigt börjar oroa mig.
Och mer..
Oh for FUCK sake!!! Vad är det med oss och ligan i år!? Även om det inte är något vi kan vinna så är det ”ganska viktigt” att hinna ifatt och komma förbi Aston Villa. För vi vill spela Champions League nästa säsong eller!!?? (Vi kanske inte ska räkna med att vi vinner i vår och blir direktkvalifiserade!) Seriöst, det har blivit ett mål på de senaste fyra ligamatcherna!! Jag tror jag blir knäpp…
Arsenal hade spelövertaget, men grabbarna tog inte tillvara på de många många chanserna de fick. Så fruktansvärt frustrerande så jag vet inte vad. (sammanfattning av det hela)
Det enda som gör den här matchen ”minnesvärd” är att det var Arshavins debut. Fick en timme som gick hyfsat (första halvlek i alla fall), speciellt med tanke på att han inte spelat match sedan i november. Ryssen hade två skott mot mål som mycke väl kunde bli något om 1.) målet stod nån meter åt höger eller 2) Sunderlands målvakt inte var så jäkla på idag (Han var bra, ugh).
Annat jag måste nämna..
I en tung säsong där det mesta går emot oss och det mesta känns väldigt tungt så kan det ändå komma tillfällen som nästan känns för jävla vackra och fantastiska för att vara sanna.
Det var nästan exakt ett år sedan detta hände Eduardo, och i går kväll – i FA Cup omspelet – var det dags för hans återkomst. Det kändes stort att bara se honom tillbaka på plan igen. Vi behöver något nytt och uppmuntrande i dessa jobbiga tider, och uppmuntrande blev det!
Arsenal ägde, och efter bara några minuter insåg man att ett mål snart skulle komma. 19 minuter tog det, och vem satte det om inte Eduardo!! Han passade Vela på kanten, och fick direkt en fin chipp tillbaka som han snyggt kunde nicka in. Trodde knappt det var sant, och när laget kramade Eduardo och firade målet fick jag en klump i halsen. Fucking hell, så sjukt jävla grymt att komma tillbaka på det sättet!!
Men kvällen var inte slut där, varken för honom eller oss. Arsenal hade full kontroll. Cardiff hade inte en chans i helvete att åstadkomma något (totalt två halvdana chanser) medan våra pojkar glatt lekte av sig på plan.
Bendtner låg bakom det andra målet – även det ett nick-mål. Var inte oväntat för han hade haft en väldigt bra match så långt. Dansken hjälpte också inhopparen van Persie att göra 4-0 i slutminuterna (och fick kred för det av målgöraren). De två var även väldigt nära ett 5-0 mål, men ska man räkna alla nära-ögonblick så skulle det ha stått mer än 10-0!
Men backar vi tillbaka lite – en timme spelad – så fick man ännu ett Eduardo-highligt. Var kanske inte en självklar straff, men Eduardo föll, fick straff och bestämde sig för att lägga den själv. Och han satte den iskallt! Sprang ut till läktaren och kramade om nån som jag gissar var hans fys.terapeut eller nåt.. (Vem han knuffade undan på vägen dit kunde jag inte se, hehe)
En riktigt trevlig kväll och inte ens ledsnaste Cardiff-hjärtat kunde väl missunna en spelare att få göra en sån comeback (även om en inkastad mobil och sko pekar på annat, haha) Var la ingen som faktiskt trodde de hade en chans ändå.. ;)
Och på tal om comebacks.. Fabregas är tillbaka för att stanna i London (wee<3 ) Det är dags för honom att sätta igång med bollträning. Verkar inte heller som om det kommer dröja så länge innan vi ser Walcott tillbaka på plan också (Har hört att han dessutom blivit erbjuden ett 5-års kontrakt..?).
Känns ovant att igen få känna massa positivitet när det gäller min kära klubb! :)
PS. Vela.. Jag bara älskar den grabben. Han ger laget ett helt nytt liv och är som en alltid-lika-glad kramgo liten maskot. Mer Vela tack!
Eboue är långt ifrån populär bland supportrarna, och de få som faktiskt ägnar sig åt att försvara honom har kanske slutligen tröttnat idag.
Han började förvånansvärt bra med att överraskande dyka upp och ge Arsenal två målchanser i början av matchen, men kanske var han för övertänd idag. Tog inte lång tid innan han drog på sig ett gult kort med snack. Diskussionen gällde en situation mellan Sagna och Tottenham-spelare så Eboue hade inget där och göra. Så jävla onödigt.
Första halvlek var inte ens slut när han gjorde nästa stora misstag. I situation med honom och Modric så föll han, och korkat nog sparkade han upp med benet och fällde mycke medvetet Modric. En uppenbar varning. Huvuddomarn missade det hela så det tog evigheters evigheter innan det röda slutligen kom fram (Verkade först som om Eboue snackade till sig det med.) Men fram kom det. Så fruktansvärt jävla korkat av Eboue, för att inte tala om själviskt! Kontrollera dig själv, människa! Wenger skakade suckigt på huvudet, och den här gången tvivlar jag att det var p.g. av domarens beslut..
Den andra situationen kom bara någon minut efter att Adebayor bärts iväg med vad som såg ut att vara någon bristning i låret, så det var ju inte som om det inte var jobbigt redan innan! I slutet av matchen fick vi byta ut Clichy också, som började pissblöda i skallen efter nickduell.
*suck*
Med en man mindre var Arsenal i underläge mot ett ganska sporrat Tottenham, men Spurs lyckades aldrig ta tillvara på det gyllene tillfället. Och vår kära målvakt Almunia gjorde det inte lättare för dem med ett par riktigt bra räddningar. Han var helt klart Arsenal’s lirare idag (med Song, som var riktigt duktig) och behåller nog de här matchhandskarna till nästa match med (istället för att ge bort dem:)
I Tottenham har nog det mesta snacket varit om Robbie Keane – som är tillbaka från Liverpool – men deras bästa spelare var tveklöst nyförvärvet Palacios. Fuckin’ hell..
Arshavin och Eduardo satt båda på bänken men fick inte spela (vilket jag absolut inte är överraskad över) På något sätt känns Arshavin väldigt platsande i klubben.. Nån slags aura av att vara en av oss. Hm.. Fast jag har hört att han har lite problem med språket, who can blame him?? Har man redan problem med engelskan så blir det knappast lätt att komma in i ett omklädningsrum där hälften snackar franska! Haha. Ska bli spännande att se honom spela, men nu spelar inte Arsenal förrän nästnästa vecka, bleh..
Returmötet mot Cardiff skulle varit i kväll, men det hela har blivit uppskjutet pg av snöstorm i England. Tråkigt (bleh!) men samtidigt så blir det ett inlägg mindre att försöka hinna med att få upp innan eller/och under helgen. Slarv.
Och ÄNTLIGEN är långa utdragna Arshavin-historien över!! Med allt spekulerande och fram-å-tillbaka så slutade jag tisslut vara för/emot. Gawd! Köp eller låt bli att köp, whatever, bara det tar slut nån gång!! Och som sagt, nu är det över och Andrey Arshavin är vår! Bra köp? Who knows, vi får väll se.. *håller tummarna*
Kommer..
Kommer..
Jaha.. Det var ju en meningslöst möte får man ju säga. Oavgjort resultat betyder omspel i FA Cupen, så det blir nytt möte 3 februari. Fast då så blir det på Emirates så man får räkna med att det går bättre för oss.. :)
Robin och Bendtner startade på topp, med Nasri i släptåg, men det var annars väldigt många ligacups-ynglingar som fick chansen. Däribland Ramsey, som är ”gammal” Cardiff-spelare och buades högljutt av hemmapubliken. (När spelarna kom in och man hörde det sorliga oljudet från supportrarna fick jag tänka till lite innan jag fattade vad som stod på.) Tyvärr hade han inte en strålande dag – Kanske var det lite nervigt att möta sin gamla publik och få ett sånt välkomnande – men efter ständigt buande genom hela matchen så fick han värmande (seriösa och inte sarkastiska) applåder när han byttes ut i andra halvlek.
Cardiff hade chansen att välja att matchen skulle spelas på större arena än deras pluttiga, men valde att stanna hemma där de hade chansen att hålla ihop försvaret och inte skulle behöva springa efter bollen lika hejdlöst mycke. Gjorde de rätt i. De höll väldigt tätt och det blev trång för Arsenal att komma förbi fram till målområdet.
Cardiff började faktiskt farligast också, men tappade fart mer och mer. För att inte tala om ork. Inte lätt att bara jaga boll. Turligt för dom så fick Arsenal aldrig till något mål, som säkerligen skulle öppnat upp matchen totalt för oss.
0-0. Några målchanser, men ingen som satt. Skulle inte ha skadat med en Vela på bänken som skulle kunnat komma in och öppna upp. Men men.
Gick betydligt vildare till utanför plan..
Och för att jag behöver gnälla av mig..
Kommer..
Kommer..
Silvestre joinade resten av kryplingarna på skadelistan förra veckan, och under veckan förlängdes listan ytterligare. Gallas borta i tre veckor. Det blir bara skojigare och skojigare… W Gallas (31 Jan), Silvestre (31 Jan), Song (Jan), Fabregas (April), Walcott (21 Feb), Rosicky (Mars). Eduardo har matchtränat lite med B-laget. Hoppas att få se honom tillbaka med de stora grabbarna snart!
I slutet på året så såg jag en lista på de mest hatade personerna i England 2008. Ronaldo var med, och typ Britney Speaks och lite såna, men när jag kom till förstaplatsen – den absolut mest hatade – så började jag gapskratta. Ashley Cole!! Tyckte jag var jävligt kul måste jag säga. Såg också en lista på de coolaste personerna enligt brittiska tonåringar, och den enda fotbollsspelaren på listan var vår egen Theo Walcott. Tyvärr kan man inte riktigt ta den listan ”på allvar” eftersom Zac Efron hade förstaplatsen..
In other news? Inga köp har gjorts, men Bentnder fick officiellt det där målet han gjorde i lördags, som annars möjligtvis kunde räknats som självmål av Plymouth-spelare. Kul för honom :)
Nytt år och lite av en efterlängtad omstart. Jag har verkligen sett fram emot att FA cupen ska sätta igång. Cupen är – med Champions League - något vi faktiskt fortfarande kan vinna!
Men det blev audio som fick gälla eftersom Viasat prioriterade Liverpool, Newcastle och typ Tottenham. Var orolig för några minuter dock för Arsenal.com hade kraschat! Första gången jag sett det hända, men som tur var så funkade Arsenal TV (där man kan lyssna på sändningarna)
Arsenal började okej - och var bäst på plan – men första halvlek var smått bedrövlig och slarvigt. Det var liksom ingen umpf i laget, och publiken blev efter ett tag rätt grinig. Sista minuterna så ökade tempot en aning, men det var långt ifrån några 100%.
Silvestre skadad och var tvungen att bytas ut, men det blev väldigt förvirrande när då Gallas lämnade planen och försvann ner i tunneln! Ingen fattade någonting, och domaren verkade inte ens ha sett att det hänt. Efter ett tag kom han tillbaka och med lite beskrivande pekningar mot ögat från linjedomaren till domaren så kunde vi anta att det var en lins som krånglat.
När andra startade så började matchen på riktigt. Och det var minst sagt en trevlig start då dagens kapten Robin van Persie satte 1-0 efter hörna och dåligt försvarsspel från Plymouth (Robin var totalt omarkerad).
Målet kom två minuter in i matchen. Många i publiken hade inte ens hunnit komma in efter pausvilan ännu, och de fick skynda sig för två minuter senare hände det igen. Bendtner 2-0! Möjligtvis var det självmål, men whatever. Bra framspel av Robin, som hade en av sina bra dagar.
Hade redan hänt mer på de första fem minuterna än på hela första halvlek. Bara någon minut efter vad som mycke väl kunde ha varit Arsenal’s säkra segermål så släpptes Plymouth i matchen när de läts göra mål. Fan va onödigt. Plymouth blev plötsligt hoppfulla, medan Arsenal var smått osäkra och virrade till det lite för sig själva.
(Vid det här laget hittade jag fungerande italiensk livefeed, wee! Blir så mycke klarare och kul när man faktiskt ser vad som händer.)
Det mesta bra som hände under matchen gick genom Robin, och även Arsenal’s tredje mål, efter 84 min. Han försökte lobba över målvakten, men när bollen inte riktigt räckte fram sprang han runt målvakten och slog in den på halvvolley.
Sista som hände i matchen var en räddning från Fabianski, och lite otur i ett Arsena-läge som kunde blivit ett fantastiskt mål. Men vi vann ju ändå, så whatever, hehe.
Har inte hänt så mycke på köp/sälj-fronten ännu. Jay Simpson utlånad till West Brom. Frågan om vi någonsin får se honom i Arsenal-tröja igen.
När man läser mellan raderna om allt köp-snack som går så står det ganska klart att inga större summor kommer läggas på individuella spelare. Men den här gången verkar det handla mer om osäkerheten i ekonomin än något annat. Pengarna finns, men man vill va säker på att man kommer ha kvar stabiliteten i klubben även i framtiden. Det är tydligen inte så lockande att lägga miljoner på spelare som sen kanske inte lönar sig. Så, mer än Wenger's ovilja att köpa den här gången..
Och på tal om att läsa mellan raderna; Ryktas om att Touré inte ville vara kvar längre, och det försöks försäkras om att så inte är fallet. Verkar vara Gallas och Kolo's gnabbande som är problemet, de två är inte bästa vänner. Men om man ska tro rykten så ska Wenger tydligen ha sagt till Kolo att det blir bättre om han bara håller ut ett tag till, d.v.s. tills Galls lämnar klubben.. Aldrig lätt att veta vad man ska tro..