Det var en vanlig somrig onsdagskväll. Jag och Matilda hade precis varit och handlat Cheeze Doodles på Hylte Supermarket och vi gick hem för att äta och titta på tv. Öppnade påsen och knaprade i oss innehållet då plötsligt! Där var han, den lille spellevinken. The doodle, Stig H Olsson.

Först så visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Var det sant? Kunde en liten ostbåge verkligen vara så speciell? Nej, vi kunde knappt tro våra ögon. Jag pausade filmen och rusade ner i källaren för att hämta kameran – det här var något som måste förevigas! För att få de bästa bilderna, och inte riskera att de skulle bli mörka och dåliga, så gick vi ut på balkongen för bästa ljuset. Vi tog även med en "vanlig" ostbåge för att visa vilken otrolig skillnad det var mellan vanliga doodles och Stig H.

Efter några fantastiska bilder på det lilla livet gick vi åter igen in. ”Kan jag äta upp honom nu?” sa Matilda. Stig H Olsson’s undergång var nära. Inte långt kvar. Då tog han till flykten! Han slängde sig ner från Matildas högra hand och gömde sig under första bästa möbel. Under soffan? Nej. Kanske någonstans på mattan ändå? Nej. Han hade tagit till flykten under bordet där vi fann honom, fortfarande helskinnad.

Matilda drabbades av svåra skuldkänslor. En doodle med så mycket livsvilja förtjänade inte att få ett så förskräckligt slut. Nej, han förtjänade att leva!

Vi återvände ut på balkongen, tog våra farväl och sände ut honom till friheten.

Nu får han i alla fall en ärlig chans...