Min mormor har barnbarn som inte vill umgås med henne.
Min mormor har barnbarn som inte tänker fira hennes 70-årsdag.
Hon bönar och ber, men nej, barnbarnen har ju skola och tänka på.
Hon ber dem skolka – för hennes skull.
Skolka? Nej, sånt gör inte hennes barnbarn, de vill ju inte komma efter med skolarbetet.
Annars har de minsann inga problem med att skolka! Dom brukar ju! I alla fall nån gång, säger mormor.
Kanske, men de skolkar inte den här gången även om de vet att mormor skulle bli så förskräckligt glad.

Hon försöker komma på lösningar så att alla ska få sitta som de vill i bilarna – så att barnbarnen vill följa med, men det uppskattas inte. Inte ens barnbarnet som varken går i skolan eller jobbar vill följa med, trots att det inte finns nåt bättre att göra än att åka iväg till Värmland och fira mormor.
Nej, ursäkter är allt lilla söta mormor får höra.

Min mormor har barn som ignorerar sin mammas önskningar.
Min mormor vill göra två tårtor till sin födelsedag – det får hon inte för sina dumma barn.
Min mormor vill planera lite mat till sin 70-årsdag. ”Neej, tänk inte på det” säger hennes barn och ignorerar envist sin mammas önskningar.

Det är i alla fall vad hon tror.

Vad mormor inte vet är att alla ljuger som galningar för hennes skull.
De vill alla – barn och barnbarn – dyka upp och överraska mormor på hennes enda 70-årsdag. Allt för att hon ska bli ofantligt lycklig.
Vi kanske sparkar på mormor nu. Får mormor att känna sig oälskad och får henne att tro att bara några få barn och barnbarn bryr sig om henne.
Men det är ju för hennes skull. Vi vill ju bara att hon ska bli extra lycklig.

För vi älskar vår mormor.

« back