Jag älskar att få hem saker jag beställt. Inte alltid bara för grejerna jag köpt, men jag har någon slags förkärlek för postpaket i sig – i alla deras olika former - och innehåll man inte alltid kan vara riktigt säker på förrän man faktiskt öppnat och sett med egna ögon. Vad fan har jag köpt egentligen?
Det jag älskar mest med ebay (förutom det faktum att jag kan hitta nästan allt jag nånsin skulle vilja ha till förhoppningsvis okej priser) är att grejerna man beställer nästan alltid kommer från privatpersoner eller små affärer och de därför kan ha lite personlig edge. Innehålla grejer man inte förväntar sig. Nåt litet extra meddelande t.ex. Oftast bara tiggeri om snällt betyg, men ibland lite roligare nerkladdade random meddelanden.
Det roligaste är förståss när man får oväntade extra grejer med på köpet.
Idag fick jag hem en Goonies-lunchlåda från England. När jag beställde den så stod det att man skulle få ett Chunk-klistermärke med, men en tvål stod det inget om så när jag öppnade lådan och såg den ligga där – väl inlindad och mystisk – så var det en väldigt kul överraskning, även om jag nödvändigtvis inte är i behov av nån tvål. (Jag tror det är en tvål i alla fall.. Lukten pekar på det.)
En annan gång beställde jag ett avsnitt av Cracker och fick ett extra avsnitt på köpet bara sådär. Säljaren kunde ju lika gärna ha sålt det för sig (och tjänat ytterligare $10), men skickade med det till mig istället. Tack liksom!
Ett av de mest mystiska och intressanta paketen jag fått var en beställning från förra året. I mitt sökande efter Harmony Korine-grejer så hade jag stött på objekt-rubriken ”STRANGE WEIRD Bizarre LYNCH Cult DVD DIY Noise creep X?”. En figur ville sälja två Lynch/Korine-esk bizarra filmer. Bara $5 och gratis frakt (från USA!) så jag slog till utan att tveka. Efter någon vecka såg jag att säljaren inte längre fanns kvar på ebay och med en axelryckning antog jag att jag blivit lurad. $5. Vem bryr sig? Men en dag så låg paketet på byrån när jag kom hem...
För det första så innehöll det inte bara två filmer (varav en inte hade stått med på ebay-sidan), det fanns även med en CD-skiva (Typ soundtracket till en av filmerna. Men det var ett vanligt album.) Wow liksom, för $5!?
Genomgick några sekunders besvikelse över att det inte fanns med nån lapp som förklarade varför jag fått den extra CD’n när jag hörde hur det rasslade i ett av fodralen. Mystiken tätnade när jag fann ett hemligt brunt kuvert däri – liksom gömt. Det hade ett bizarrt meddelande på famsidan och innehöll en fjäder(?) och ett par über-mystiska bönor (som jag ännu inte har en jäkla aning om vad det är!) What the fuck?
Försökte leta reda på denna här Lychee - försäljaren - på nätet efteråt, men utan resultat. Kanske lika bra.. Hade det visat sig vara en jävla fåntratt wannabe-lamo hade jag blivit grymt besviken..
Anyway.. Jag älskar att beställa grejer...
lyssnar på: the clash - this is england
Okej, nyheten har spridit sig och jag är slutligen redo att tala ut om denna låga platå jag svor att aldrig hamna på. Det tog år och dar, men samhället har slutligen tvingat över mig till den mörka sidan.
Det är allmänt känt runt omkring mig att jag hatar telefoner. Har alltid gjort. Ringa i dom, svara i dom. Prata. Så jag har väldigt suckigt sett på när alla runtomkring mig samhället blivit beroende och inte kan leva utan sina bärbara manicker. Förutom att det allmänt irriterat mig när folk har irriterande ringsignaler, håller på med mobilerna i fejset på mig eller antar att man äger en mobil när de vill ha ens nummer så har jag klarat mig utan några som helst problem att stå utanför den grenen av utveckling. Men senaste tiden så har det gått upp för mig att det här är något som inte går att undkomma.
Nu-jävlar-har-det-gått-för-långt -ögonblicket var när jag läste att posten ska börja ta betalt för att skicka ut post-avi när man har ett paket att hämta. ”Det är ju så mycke smidigare att få kod med SMS, och du får det en dag tidigare också”, bla bla bla. (Jovisst, det är för vår skull va Riight..) FUCK ER för att ni inte låter oss leva på lilla kanten av samhället utan måste straffa oss för det!!
Just sayin’.
Samhället/världen VILL att man ska ha och vara beroende av de där små fickvibratorerna. Kämpade emot det så länge jag orkade, men jaaa jaaaa, I give up!!
Fick en mobil av syrran (jag är ägare 3) och en liten tröst är att det typ inte går att snacka i den. HAHA! Så ring mig inte liksom. SMS går bra.. (speciellt när jag jobbar.) Jag gillar kalendern..
lyssnar på: nine inch nails - survivalism
Förra veckan började jag åka buss till jobbet igen. Ett helvete att anpassa sig till 2h mindre liv om dagen, men det brukar bli lättare med tiden. Men livet får ju inte på något sätt bli bekvämt och bättre liksom. Nä, att vara bussresenär är ett jävla helvete ibland, mer än nånsin för mig idag..
Jag ska av första/största stationen i Torup, men de bygger på vägarna där så man kan inte köra in normala vägen, utan bussen får köra runt hela stället och in "bakvägen" om man säger. För att slippa tidslöseriet detta innebär så satte de igår in en extra-buss som kör fram och tillbaka genom Torup, och lämnar och släpper av passagerarna vid motorvägen. Låter ju enkelt..?
AS IF!
I morse blev jag och två till avsläppta vid motorvägen för att vänta på extrabuss. Inte för att chauffören nånsin SA något om detta till nån av oss i bussen! En gubbe jag råkade veta alltid hoppar av i Torup hade hört chaffisen snacka med en snubbe om vad som hände, så när gubben reste sig och drog med sig tant han jobbar med så fattade jag att något var i görningen.
Så där stod vi och väntade en stund, i snön. Och mycke riktigt kom extrabussen, men det var ett problem; Den körde aldrig förbi vår hållplats! Vi hade blivit avsläppta på fel ställe eller nåt. CHAUFFÖRER SNACKAR TYDLIGEN INTE MED VARANDRA!!! Efter mycke virr så började vi gå, för det fanns inte så mycke annat vi kunde göra. Vi gick. Och gick. Det snöade. Och vi gick. Efter en kvart sa jag hejdå till gubben och tanten, och fortsatte gå. Och gå. Svära, morra. Och gå. Tiden gick och kyrkklockorna dingade till vid 7 – klockslaget mina arbetskamrater började sitt slit – men jag? Jag bara gick. Eller ska jag kanske säga pulsade?
15 min försent till jobbet, när jag i vanliga fall är på plats typ 20 minuter före. Tjena.
Detta innan man knappt vaknat på morgonen är tillräckligt för att kunna förstöra en dag, men inte fan hade jag blivit överknullad av bussar tillräckligt idag. Neeej, jag skulle ju hem också! Kan ju inte låta något sånt gå förbi oproblematiskt!
Så, stod och väntade på extrabussen inne i Torup, och den kom, och vi åkte. Chauffören kontaktade tant-chauffören till min hyltebuss och sa att jag var påväg. När vi kom ut på motorvägen såg vi min buss stå och vänta på mig. SÅ långt var allt bra.
Döm av min (och chaufförens) förvåning när vi kört den lilla rundan för att vända över till andra sidan motorvägen och vi såg att bussen jag skulle med var borta. KÄRRINGEN HADE KÖRT UTAN MIG!! (Hur svårt ska det vara att komma ihåg att vänta på en passagerare man fått höra om högst 3 minuter tidigare!!??) Extrabuss-chauffören blev skitsur, kontaktade kärringen och begärde att få veta vad fan hon höll på med. Jag hörde inte hennes ursäkt, men hon sa att hon kunde vänta borta i Ryde eller nåt (Hon kunde ju inte vända tillbaka tydligen) . Problemet var bara att extra-chauffören var tvungen att åka och hämta lasset som skulle med nästa halmstad-buss, så han kunde inte köra mig.
Så där stod jag, strandad för andra gången samma dag, på sätt jag inte hade någon som helst kontroll över.
I oturen hade jag i alla fall lite tur. I vanliga fall går bussarna ungefär en gång i timmen, men mellan 16-17 så går en kinnared/hyltebuss, som iofs tar längre tid än min vanliga buss, men jag behövde inte vänta längre än 30 minuter innan jag var påväg hem. Hela hemvägen satt jag och byggde upp ett hat över bussar som jag aldrig känt förr. Fan vet att jag tänker göra allt för att nån ska ställa upp och komma och hämta mig efter jobbet i morgon… (Ett jobb som jag för övrigt verkar kunna få ha kvar i ett år..!)
Okej.. Känns batter efter att ha fått gnälla av sig .. :)
lyssnar på: the streets – stay positive
Per har tjatat om att pierca ögonbrynet ett bra tag och det är knappast något han hållt hemligt. Så han var ganska jävligt förbannad när han dök up här i lördags och berättade att tre av hans "såkallade polare" plötsligt fått för sig att peircade ögonbrynet den kvällen och fått det gratis genom en kompis. Jag var helt paff när han berättade det hela för mig.
För det första.. Vilka jävla backstabbers. Så grisigt att stjäla sin polares idé sådär, även om det är något så vanligt som en piercing i ögonbrynet. Femtonåringar asså..
För det andra.. Att tre i samma umgängeskrets går och skaffar sig samma jäkla piercing är för mig helt sjukt underhållande. Ingen kärlek för konsten där inte, det är uppenbarligen en modegrej, men borde de inte känna sig lite jävla fåniga? Det är som att gå och köpa samma jacka ungefär. Och historien blev bara roligare när Per berättade att de alla tagit i samma ögonbryn! Och att de försökte vifta bort det med att de faktiskt hade olika färger på smycket! HAHA!
Högstadiet. En sån fantastiskt avskyvärd men underhållande liten tid och värld...
När jag höll på att plocka ihop tatuerings-grejs efter att ha satt ihop en av maskinerna och tränat för första gången (OMG!) så satte jag på senaste "Law & Order SVU" som underhållning. En tjej låtsades att hon var Heather, en flicka som några år tidigare blivit kidnappad, men när Olivia & Co. räknat ut hur det låg till så avslöjade de henne genom att fråga vart hon fått sin tatuering. "Hos en tatuerare" svarade hon undvikande, men Olivia visste bättre; "Nej, Heather's pojkvän köpte ett tatuerings-kit på eBay och övertalade henne att han skulle få göra en tatuering på henne!" Wha? Haha!
tittar på: law and order
Vad och hämtade mitt tatuerings-kit idag och oh my gosh, jag är så exalterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen!! Jag vill typ bara gosa med det (fast jag behärskar mig. Det skulle kanske vara lite väl knäppt t.o.m. för mig..)
Har inte rotat så mycke än, eller börjat sätta ihop grejerna. Bäst att varva ner först. Duscha och bli lite ren, skriva ut pappret hur aggregatet ska sättas ihop och lite sånt.. Ingen brådska, jag sparar det nog tills i morgon. Kollade så alla grejerna fanns i alla fall. Först trodde jag att en av maskinerna fattades, ugh, men den låg invirad i papper på botten istället för upplags i fin låda som de andra. (Reject!)
Egentligen kom det fram redan igår, men jag kunde inte hämta det för det fanns på "företagscenter" och jag var tvungen att vänta tills nån kom hem så jag kunde fråga vart fan det är någonstans. Och svaret var en gissning (som visade sig vara rätt efter jag just-in-case-googlat). For fuck sake, bara skriv Posten för helsike, måste det vara så jäkla märkvärdigt..
Var lite orolig att de skulle stänga tidigt idag och jag skulle få vänta hela helgen, men allt har gått min väg den här fredagen.
Det är inte bara på grund av tat-grejerna som det här blev en toppendag. För det första så är det ju början på helgen, men det garanterade inte att allt skulle vara najsigt. Nä. Igår ryckte syrran mattan under fötterna på mig när hon - som inte hade fått förlängt - fick mig att inse att jag skulle behöva börja ta bussen till jobbet nästa vecka igen. Bara tanken gav mig ångest. Man kanske kan leva på vatten och bröd, men att behöva återgå till vatten och bröd efter att en tid ha käkat kycklinglår och lasagne i veckor är fan inte lockande. Inte bara är buss-åkande bökigt, det tar över en timme mer av mitt liv varje dag och det är liv som jag inte vill slösa bort!
Så, det hela var som upplagt för kommande depression och jag kände redan av den. Men i sista stund fick syrran förlängt (seriöst, fredagseftermiddag liksom!) och jag var räddad! (Vet inte om syrran kände sig så räddad, jag tror inte hon hade haft så mycke emot att gå arbetslös nån vecka eller två tills de desperat skulle behöva ringa tillbaka folk igen.)
Och ska vi tilllägga lite mer materiella anledningar till varför dagen är toppen så fick jag fler paket i brevlådan. Ena var ett skydd till Tamdan - min följeslagare och räddare i nöden/påjobbet (dvs min ipod) - vilket inte är precis jättespännande och kul, men nödvändigt med tanke på hur jag släpar med och slänger runt min lille älskling. Det andra paketet innehöll bananabell-smycke till läppen som 1.) visade sig vara bättre storlek än jag ens vågat hoppas och 2.) jag oväntat fick 2 stycken av istället för bara ett, yay!
Jag har dessutom lite planer som jag verkligen ser fram emot att sätta igång med. I väntan på mitt kit insåg jag att jag inte har någon arbetsplats för det (Allt ritande och målande gör jag i sängen.) Så jag har bestämt mig för att rensa på den här sidan av mitt rum, där jag aldrig är. Kasta ut Charry - min pensionerade dator - och mitt löjligt låga gamla skrivbord. Sen ska det köpas nytt!! Nytt bord, ny stol, en lampa och vad nu mer kan tänkas behövas. IKEA nästa!
Fast innan datorn åker så måste jag spela in lite ljudfiler jag har på den (med kameran??) för hur ska jag och Sidekicken kunna överleva om vi aldrig mer får höra Sara's "Nattvärld", "You're my best friend" och våra rock-möss, huh!? Dessa ljudfiler är typ enda anledningen att jag hänger kvar vid det gamla skrället, hehe.
Nu ska jag glo vidare på innehållet i min väska, i väntan på pizza.
lyssnar på: new order - 1963
Igår var det andra gången på under ett år som jag var tvungen att gå till kyrkan. Den här gången gällde det dop (Min kusins dotter Rebecka) och i vanlig ordning satt jag och skruvade mig, skitobekväm med allt vad Gud och ”vår brorsa” Jesus heter.
Folk får tro vad fan de vill (så länge de inte pushar det på andra) och jag respekterar att några behöver något att hålla fast vid liksom (Att de just väljer en egocentrisk skitskalle som Gud förstår jag inte, men anyway..). Det är just därför jag hatar att vid dop, bröllop, begravningar och konfirmation behöva gå till kyrkan. Jag känner mig så förbannat respektlös. Hur jag än bär mig åt kan jag inte annat än att i huvudet sitta och håna och sucka åt snacket och tron. Det går ju liksom inte att ta på allvar. ”Överdrifter och påhitt”, som gubben i korgen skulle mumla. I min mening skulle prästen lika gärna ha kunnat läsa stycken ur ”Tomtar & Troll”. (Fast det är förstås för lite moralkakor i den.. Som om vi inte matades tillräckligt med såna genom barnprogram i uppväxten.) Och det blir bara ännu löjligare när man vet att typ hälften som sitter och läser mer i ’Fader vår’ inte tror ett ord på vad de själva säger. Vad gör vi här liksom? Som en jävla fars.
Jag har samma känsla under en gudstjänst som jag skulle ha om jag var tvungen att gå på ett fanclub-samling för ”HighSchool Musical”-galningar, typ. Jag hör liksom inte dit, och det känns i hela kroppen. Ändå, bara för att jag hatar allt vad H.S.M. heter så går jag inte in på Zac Efron-fansidor och dissar hans fans, och jag önskar att jag på samma sätt kunde undvika hela den här kristendoms-grejen utan att behöva missa stora höjdpunkter i folks liv.
PS. Låt oss hoppas att folk inte fortfarande håller fast vid ”High School Musical” om 2000 år… ;)
Efter mycke velande vad jag ska ha och vart det är bäst att skaffa det så beställde jag äntligen min tatueringsmaskin igår! Plus två till, el-agregat och allt annat jag behöver. (Ett kit med andra ord.) Och tack vare ebay blev jag inte ens pank på köpet. (Att köpa en maskin i svensk butik kostar typ lika mycke som jag betalade, och ska man tro ”experterna” så är det inte ens bättre kvalité.) Kanske visar det sig vara skitgrejer, men huvudsaken är att jag startar någonstans..
Nu är det bara att vänta. Paketet skickades redan idag, men jag tror aldrig jag beställt från Kina innan – och absolut inte något i den här storleken – så jag har ingen aning om hur lång tid det kan tänkas ta. Bara det går snabbare än från Ryssland, som med hästlängder är det värsta stället att beställa något ifrån..
När jag avslöjade min dröm att bli tatuerare för sådär tio-elva år sedan så var det många som påstod att de gärna skulle ställa upp som försökspersoner. Undrar hur pass givmilda de är med sin hud när det verkligen gäller, hehe. Nåja, bara jag får ge min farmor en katt någon gång i framtiden när jag tränat upp mig så är jag nöjd.. By the way, övningsskinn är fan ganska dyrt tycker jag. Skulle ha varit super om de hade sånt på Gekås. 20-pack för hyfsad summa liksom, hehe.
Det är jävligt snurrigt att jobba mellan alla dessa helgdagar. Idag var det som absolut mest förvirrande för det kändes som en måndag. När vissa fredags-program började gå på radion fattade man noll för några ögonblick. Och plötsligt var det helgledigt igen. Ganska meningslöst att åka ner för en dag.
Men det var sista gången man träffade Valdet på ett tag antar jag. Snubben är som han är, men han gör livet på tvätteriet stundvis så jävla mycke roligare, så det är trist att han numera hör hemma i Norge. Fast risken att jag inte skräms ihjäl bakom manglarna blir sådär 30% mindre. Det är ju positivt.
Anywaay.. Nån mer än jag som sitter och glor på "På Spåret" och googlar 70-tals porr-skådisar? Nähe, bara jag då...
Ännu en jävla blog!? What the hell. Så kanske du tänker, men faktiskt så har jag bara gett ’detvardetduvisste’-blogen nytt utseende och sopat undan de få gamla inläggen som fanns. Hade inte uppdaterat den på två år så du har kanske glömt dess existens..
Så varför börja om igen? Jo, behov. Jag behöver tydligen ett ställa där jag kan snacka och gnälla av mig ibland, och eftersom inte allt i mitt liv cirkulerar kring Arsenal, tv, filmer och musik (även om det kan verka så ibland) så behövs ett sånthär ställe. Kanske kommer det vara lika dött här som tidigare, men man vet ju inte..